Kristjan Saag har byggt upp en hängiven publik i radions P2 genom att leda lyssnarna till den sällan spelade musiken. Alla genrer är tillåtna. Bildning kommer på köpet.
Varje fredag mellan kl 17 och 19 för Kristjan Saag många av oss milt och varsamt in i helgen med Rendezvous i P2, ett program med lättlyssnad, ofta överraskande musik från de senaste hundra åren. Från 20-tal till 20-tal.
I oktober förra året sände han det tusende programmet. Det första programmet sändes i januari 2006 och han inledde förstås med en programförklaring:
– Välkommen till en tillbakalutad musikmix där du möter rumbakungar och sambaprinsessor, hissmusik från nedre botten men också änglakörer från sjunde himlen. I Rendezvous kan till och med klassiska operettörhängen dingla i takt med den senaste klubbmusiken. Rendezvous är specialgjort för slölyssnare och entusiaster.
Inte bara seniorer
Så har det blivit, men i mixen ingår sedan länge många andra musikgenrer som Kristjan Saag också älskar. Som franska chansons, latinamerikansk musik och framför allt tidig jazz från 20-talet och det tidiga 30-talet.
– Jag är förvånad över att så många vill lyssna på just detta och inte bara folk som har vuxit upp med swing, säger han om denna den tidiga jazzen när vi ses i hans studio i hemmet på Hönö i Göteborgs norra skärgård där han numera sammanställer programmen
Melodiradiomusik var blaha blaha.
Man behöver tydligen inte vara senior för att gilla det där, noterar han.
– Det kan bero på att det är musik som ofta används i filmer och kanske framför allt dataspel. Jag får ofta tips på sånt från lyssnare som spelar dataspel. Den yngre generation som sysslar med musik i någon form är så otroligt nyfiken på det som gjorts tidigare. De bryter inte med tidigare musik som min generation gjorde. När jag började lyssna mer aktivt på 1960-talet fick man ju inte lyssna på vad som helst. Melodiradiomusik, det som i England kallas easy listening var blaha blaha.
Rendezvous välkomnar alltså både entusiaster och slölyssnare?
– Ja, Rendezvous ska fungera även som bakgrundsmusik. Man ska inte behöva lyssna koncentrerat hela tiden…
Blandar musikstilar
Han inleder varje Rendezvous med en kort presentation av vad som komma skall. En fredag i början av året handlade det om ”filosofisk dixieland, gryningsmusik för drömmare och låtar för kåkfarare”, en annan fredag om ”cafémusik från Bremen, omöjlig bebop från Verona och dansk guldåldersjazz”. I ännu ett program avhandlades ”bluesig svensk visjazz med Cornelis, kuslig exotica samt ljuv folkpop och lite keltisk harpa”.
I Rendezvous uppskattas möten över årtionden och kontinenter och musikstilar, som Kristjan Saag uttrycker saken, och det är en mix som uppskattas av lyssnarna.
”Trevligt, bildande och underhållande”, skriver någon på Facebook. ”En ljuv varm vacker elgpresent inslagen i silkespapper att veckla upp lager för lager, utvalt musikspår för musikspår”, skriver en annan. ”Perfekt fredagsmatlagningstilltugg, kärleksfullt inlindade i lätt ironi” skriver en tredje.
Tema: tablettask
Kristjan Saag ler klädsamt och noterar att han ofta får uppskattande meddelanden om programmets roll i vissa lyssnares förberedelser inför helgen, inklusive matlagning och val av vin, inte bara rött eller vitt.
I varje program finns ett antal avsnitt med ett visst tema, tio eller ibland tjugo minuter långa. Det kan handla om en viss artist eller en företeelse, en viss låt som tolkas och presenteras på olika sätt, eller en viss tidsperiod eller genre. Under sommarmånaderna gör han ett Rendevouz remix, redigerade repriser med bara ett tema per program. Midsommarafton infaller som bekant alltid på en fredag, Rendevouz-dagen, och då spelar Kristjan Saag alltid uteslutande svensk musik.
Svenska tablettaskar var det lite udda temat för Rendezvous den 16 januari i år. Det inleddes med en smittande, svängig låt med titeln Zig Zag framförd av Casa Loma Orchestra 1937. Denna titel – meddelade Kristjan Saag i sin kommentar – använde konfektyrfirman Pix för lanseringen av ”den vederkvickande pastillen” Zig Zag 1955.
Vilket osökt gav Kristjan Saag anledning i detta sitt Rendezvous berätta att den första svenska tablettasken lanserades för hundra år sedan under namnet Röda ugglan och att en tablett under namnet Tutti Frutti dök upp 20 år senare – vilket ledde till att vi just denna sena fredag eftermiddag kunde njuta av en inspelning av en låt med titeln Tutti Frutti framförd av Slim Gaillard och Slam Stewart 1938.
Kristjan Saag nämnde att det finns en kanske mer känd version av Tutti Frutti från 1957, framförd av Little Richard, men den spelade han inte – ”alltför skränig” för Rendezvous. Han valde i stället Judy Garlands version av en sång med en titel med anknytning till en annan svensk tablett: Figaro.
Bonusinfo viktig
Han bemödar sig om att ge intressant bonusinformation om den musik han spelar.
– Det tar tid men det är en av de roliga sakerna med det här programmet. Man kommer på något, börjar googla och finner en liten nisch i verkligheten. Något man vill ta reda på mera om – som när jag fann att tutti frutti började som en glass i Amerika på 1800-talet.
Ofta vinyl
Ibland, men inte ofta, återvänder Saag till låtar han tidigare spelat. I program nummer 1 000 i oktober förra året återvände han till exempel till ett antal inspelningar han tycker är representativa för programmet. Han inledde med samma låt som inledde det allra första programmet i januari 2006, ett lätt exotiskt stycke med titeln Shanghai Rickshaw med Les Baxters orkester i en inspelning från 1957.
När Kristjan Saag spelar skivor för sig själv hemma blir det nästan bara vinyl, och gärna barockmusik och han önskar att han kunde få in det i Rendezvousmixen på något sätt.
Fyller 75
I sin studio har han inte bara skivor, ett elektriskt trumset och en elbas – ”som jag ibland pillar på” – utan också en bänkpress med tillhörande skivstång. Han lägger huvudet på en hård kudde som består av några dåliga fantasyböcker från 1970-talet.
– Jag har fått tips om att inte ha mjukt underlag när man gör det här, säger han, och visar hur man gör.
Kristjan Saag fyller 75 i september och fortsätter att jobba. Inte bara för att han tycker att det är roligt utan också för att han behöver utöka sin pension efter ett helt liv som frilans, bland annat som kulturjournalist på Göteborgstidningen (GT) och Sveriges Radios kulturredaktion.
Och vid sidan av musiken ägnar han sig med entusiasm åt veteranfriidrott inom Friidrottskorpen i Göteborg där han enligt uppgift är en eldsjäl. Träning en gång i veckan.
– I söndags hoppade jag längd, tre och en halv meter.
Text: Kurt Mälarstedt
