Tidsbrist stoppar äldre från motion

Äldre personer har små möjligheter till motion om de bor i särskilt boende. Det visar en ny avhandling från Linköpings universitet.

Anledningen är att personalen rapporterar brist på tid och istället prioriterar rutinuppgifter.

Bilden från tidigare forskning förstärks därmed – det finns uppenbar risk för en nedbrytande passivitet när äldre flyttar till ett särskilt boende.

Rådande syn

Annsofie Mahrs Träff, forskningshandledare på Norrköpings kommun och nyligen disputerad vid Linköpings universitet på institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, har i sin doktorsavhandling undersökt hur både de äldre själva samt personalen på de särskilda boendena ser på fysisk aktivitet.

Hon har också studerat i vilken utsträckning den rådande synen i de särskilda boendena bidrar till att de äldre erbjuds fysisk aktivitet.

Skiljer mycket

Det finns stora skillnader mellan de boendes och personalens definitioner:

– De äldre definierar fysisk aktivitet på det sätt som de flesta av oss gör, som motion. Personalen däremot tycker att det är att knäppa knappar och borsta tänderna, säger Annsofie Mahrs Träff.

– Här finns alltså ett glapp i kommunikationen. Om personalen tycker att du har fått fysisk aktivitet när du borstat tänderna och du själv sitter och väntar på att få gå en promenad, kan det skapa problem.

Inte delaktiga

Förutom att möjligheterna till motion är små visar avhandlingen att när fysisk aktivitet erbjuds är det till dem som själva kan ta sig till träningsrummet.

De äldre är heller inte delaktiga i att bestämma vilka aktiviteter som ska vara tillgängliga, trots att personalen i intervjuerna beskriver att det är viktigt med äldres delaktighet i vardagen.

– Personalen är pressad och deras arbete styrs av rutiner och regler. De överväganden som personalen gör genom att ignorera en enskild persons önskan har koppling till tidsbrist, säger Annsofie Mahrs Träff i ett pressmeddelande.

– Det har skapats en acceptans för att äldres individuella behov inte kan mötas om personalen har rutinuppgifter att utföra.

Olika kultur

Detta synsätt kan höra samman med att det saknas en rehabiliteringskultur i personalens vardagshandlingar, menar Annsofie Mahrs Träff.

Istället råder en organisationskultur som går ut på snabbhet och effektivitet.

Fysioterapeuter

Annsofie Mahrs Träff menar att för att få ett större fokus på fysisk aktivitet behövs en aktör som har tid och kompetens.

– Denna roll skulle fysioterapeuterna kunna ha, eftersom deras roll i det särskilda boendet idag inte är särskilt tydlig vad gäller fysisk aktivitet.

Kommentera