Ingegerd hade aldrig satt in en kontaktannons i hela sitt liv. Inte Leif heller – än mindre svarat på någon. Till slut tog hon mod till sig att skriva en och han att svara på densamma. Vad en sån liten handling kan få för betydelse i en människas liv hade de ingen aning om. Då.
Det var i nummer 6/2022 av Senioren som Ingegerd Hagfjärds första kontaktannons någonsin publicerades. Hon hade skickat in den kort innan men tänkt att det nog skulle dröja till våren innan den blev publicerad.
– Sen kom tidningen och när jag satt och bläddrade i den såg jag den plötsligt. ”Men herregud, det är ju min annons!” tänkte jag.
Ungefär samtidigt satt Leif Ottinger hemma i Nykvarn och bläddrade i Senioren som han brukar göra när ett nytt nummer dimper ner i brevlådan. Sedan han blev änkling tittar han även på kontaktannonserna.
– De är alltid kul att läsa, konstaterar han.
Och det var något med just Ingegerds annons som var lite extra lockande. Han bläddrade fram och tillbaka i tidningen, men på något vis återkom han gång på gång till hennes annons. Kanske för att hon skrev att hon var ”positiv och älskade livet”. För i brevet som Leif skickade som svar på annonsen berättade han att han ”inte kan stava till deprimerad”. Han skrev också att han var änkling, hade tre hundar av rasen fransk bulldogg och en husbil. Att han var sportig och att hans vänner tycker att han är snäll och omtänksam.
– Jag är ingen machokille direkt, säger han och ler.
Ingegerd å sin sida har ett långt men dessvärre inte så lyckligt äktenskap bakom sig samt några kortare relationer som inte heller blivit särskilt bra. Hon visar upp psykologen Eva Rusz bok med titeln Varför väljer jag alltid fel partner? som hon känt sig väldigt träffad av.
– Jag har gjort det tidigare, alltid valt fel partner. Och stått ut med saker jag inte borde stått ut med. Sedan fick jag en hjärnblödning också för fem år sedan men repade mig mot alla odds. Fast jag går lite konstigt sedan dess. Men jag tänkte, ska jag sitta här ensam nu? Jag kanske lever i tjugo år till.
Tanken på att träffa någon, en snäll man den här gången, slog rot i henne. Men hur gör man för att träffa någon? Hon hade hört om hur lätt det var att bli lurad på dejtingsajter.
– Sitta ensam resten av livet ville jag verkligen inte göra och det var då jag kom på att i Senioren borde det väl ändå inte vara särskilt riskfyllt att annonsera.
Sagt och gjort. Och snart efter att annonsen varit publicerad kom ett kuvert från Senioren med de svar hon fått. Bland dem var det Leifs brev som intresserade henne mest. Han lät så ärlig, så rakt upp och ner på något vis. En som precis som hon bara ville träffa någon och inte sitta ensam.
För Leif var det pirrigt när han hade skickat i väg sitt brev till Ingegerd. Skulle han ens få något svar? Han hade gjort sitt bästa för att beskriva sig själv, men hur gör man egentligen det så att någon annan ska förstå?
– Jag skrev brevet till Ingegerd den 31 augusti och den 4 september fick jag först ett sms där det stod ”Tack för ett fint brev, jag har skrivit ett svar till dig.” Någon dag senare kom ett brev från henne med kontaktuppgifter.
Vi måste ha tittat ordentligt på varandra för jag stannade i tre timmar
Leif
Han ringde och blev, säger han, lite chockad först av rösten. Hennes småländska dialekt gjorde att han såg framför sig en storvuxen person.
– Jag tänkte oj, oj, det här är nog ett barskt fruntimmer som är 180 cm lång och 90 kg tung!
De bestämde att de skulle ses på valdagen den 11 september i Ingegerds kolonistuga. Hon skulle bjuda på något att äta. Men sen gjorde Leif en kupp.
– Jag tyckte det var lika bra att se på en gång vad det här var för en person så jag ringde på fredagen och sa att jag var på väg till min son och skulle passera nära där hon bodde. Kanske jag kunde komma förbi en sväng? Så vi kunde titta på varandra och var det för jävligt behövde vi ju inte fortsätta, säger Leif och skrattar.
Ingegerd blev lite paff, hon var ju inte beredd. Det var i kolonistugan hon gjort fint och städat. Inte hemma i lägenheten. Men hon sa ja i alla fall, panikstädade lite och bytte i all hast om för att se presentabel ut.
En stund senare ringde det på dörren. Där stod, Leif. Som nu fick chock nummer två för den som öppnade dörren såg inte alls ut som det där barska och storvuxna fruntimret han hade sett framför sig.
I stället var hon liten och nätt. Och glad.
– Du bjöd på kaffe och kladdkaka kommer jag ihåg. Och vi måste ha tittat ordentligt på varandra för jag stannade i tre timmar, säger Leif.
– Ja, vi hade så mycket att prata om! Hur vi hade haft det och vad vi var för ena, skrattar Ingegerd.
– Samtalet bara flöt på. Jag blev förvånad själv minns jag, säger Leif. Jag hörde mig själv berätta saker för dig som jag aldrig berättat för någon annan. Jag hade tänkt lite innan att nu ska jag inte bara sitta och prata om mig själv. Jag ska lyssna också. Och det gjorde jag. Sen pratade jag om mig när jag fick en syl i vädret.
De skrattar gott åt minnet. Inte så värst lång tid har förflutit sedan dess, ändå känner de varandra så oändligt mycket bättre nu. Förstås. Har man ständiga samtal lär man känna varandra. De ringer varandra i stort sett varje dag numera och det finns alltid något att prata om. Ses gör de så ofta de kan.
Här hittar du Seniorens kontaktannonser
När Leif gick ner för trapporna från Ingegerds lägenhet den där fredagen i september tänkte han att det där gick väl ganska bra. Över förväntan. Men det fanns en sak till han inte var helt säker på. Hundarna. Hans tre lite ivriga franska bulldoggs, hur skulle Ingegerd ta dem?
– Hon hade inte sagt något om dem, så på söndagen när vi skulle ses i kolonistugan tänkte jag att jag tar med dem så får vi se. Det skulle inte gå om hon inte accepterade hundarna. De har jag med mig jämt.
Det visade sig heller inte vara något problem. Ingegerd och hundarna fann varandra direkt och nu får han knappt ha dem ifred, säger han med ett litet skratt.
Men flytta ihop vill de inte. Det är de båda överens om.
– Nej, för skulle en av oss bli sjuk blir den andre vårdare. Och det är inte det vi vill. Dessutom är det inget fel på att längta. Inte på att ha lite egen tid heller, säger Ingegerd.
Den här gången vill de ha det bästa av vad en nära relation med en annan människa kan ge. Vetskapen om att det finns någon där även om man inte alltid befinner sig under samma tak är betryggande. Att längta efter att ses ovh att planera saker de ska göra ihop. Det är vad de vill ha nu. Inte nödvändigtvis dela varje liten bit av vardagen.
– Fast tyvärr kommer jag ner i mörka tankar ibland när jag sitter ensam här hemma, säger Ingegerd.
-Jag vet det, säger Leif lugnt. Men jag lyfter upp dig då.
Bara en sån sak, att ha någon som lyfter en när man är lite ledsen gör det värt risken att våga försöka. För tillsammans är man mindre ensam.
Sugen på att testa själv?
Att annonsera efter en ny vän genom Senioren kan göras på två sätt.
- Antingen genom en annons i själva tidningen – som Ingegerd i artikeln gjorde. Det kostar 330 kronor för högst 35 ord. Du kan skriva fler ord till en kostnad av 5 kronor extra per ord.
- Svaren kommer via brev till Seniorens redaktion, som skickar dem vidare till den som skrivit annonsen.
- På Seniorens hemsida senioren.se kan medlemmar i SPF Seniorerna annonsera efter nya kontakter helt gratis. Klicka här.
- För medlemmarnas säkerhet granskas alla annonser på nätet i förväg. De får inte innehålla länkar, olagligt eller stötande innehåll.
- Om ni bestämmer er för att träffas – ha gärna första träffen på neutral mark med andra människor runt omkring. Till exempel på ett kafé eller museum.
- Viktigt! Låna inte ut pengar till personer du får kontakt med via annons.
- Till sist, våga och vinn! Vi har kännedom om flera fina relationer – och även giftermål – tack vare Seniorens kontaktannonser.
