Helena von Zweibergks julfilmstips är filmerna Nouvelle Vague och Regnmannen. Den ena nostalgisk blinkning, den andra julens svenska storfilm med Robert Gustafsson som vresig farbror.
Den amerikanske regissören Richard Linklater har gjort en film om hur den franska nya vågens Till sista andetaget av Jean-Luc Godard blev till.
Nouvelle Vague som nya filmen heter, berättar inte bara om tillkomsten av Godards ikoniska sextiotalsfilm; den leker sig tillbaka, det är svartvitt, det är till och med det lilla blinket i ena hörnet som det var förr när man skulle påminnas om att byta rulle i maskinrummet.
Alltihop är en nostalgisk blinkning till en tid med större konstnärlig frihet och dessutom – så snyggt och stylish! Jean Sebergs frisyr! Kläderna! Bilarna!
De svenska, sura gubbar som huserar i villaområdena har börjat utgöra en egen genre. I Regnmannen, julens stora svenska satsning, är det Robert Gustafsson som är den vresige farbrorn.
Under en intensiv torka vattnar han sin döda frus rosor till en beskäftig grannes förtret, spelad av Jonas Karlsson. Berättelsen är skriven av Karlsson själv och har inslag av magi – Gustafssons figur kan framkalla ett ytterst lokalt spöregn.
Skrönan innehåller också en arg, borttappad vuxen dotter och en liten del politisk satir.
