I Håbo kommun ordnar man pratkafé på tisdagar dit alla som är sugna på en pratstund och en kopp kaffe är välkomna. Och det är det många som är – redan en halvtimme innan kaféet egentligen öppnar brukar det vara fullt. Men först på plats är alltid volontärerna.
Den ljusa och moderna lokalen med många meter i takhöjd alldeles intill tågstationen i Bålsta är fylld med fikasugna människor.
För det facila priset av trettio kronor får man en kopp kaffe och en rejäl lunchmacka tack vare att kommunen är med och subventionerar.
Pratkafé gör att samtalen inte tystnar
Men det är inte bara kaffet och mackorna som lockar. Det är också att få träffas, sitta och prata, diskutera världsläget, krämpor eller kanske bara hur vädret ska bli de närmsta dagarna.
Att få prata och umgås är något man tar för givet så länge man har det naturligt i sitt liv. Men ibland händer saker som gör att pratet tystnar. Som att man förlorar sin livskamrat eller att vänner faller ifrån.
Karl är en av eldsjälarna bakom pratkaféet
Karl-Axel Cedergren är sekreterare i SPF Seniorerna Håbo och en av eldsjälarna bakom kaféet, tillsammans med övriga i föreningens styrelse.
Foto: Peter Knutson
Han berättar att det nästan alltid är fullsatt. Och det redan innan de egentligen öppnat.
Någon styrelsemedlem alltid på pratkaféet
Någon från styrelsen är alltid på plats. De pratar med varandra i förväg för att försäkra sig om det. Skulle någon få förhinder täcker någon annan upp.
– Det finns en poäng med att de som kommer hit alltid ser bekanta ansikten och vet att de inte riskerar att känna sig ensamma eller inte hitta någon att prata med, säger Karl-Axel.
Det sorlar livligt i hela lokalen
Skulle volontärerna se någon som sitter ensam eller att det går trögt med samtalen vid något bord brukar de slå sig ner och samtala en stund. Just idag verkar det inte behövas, det sorlas vitt och brett i hela lokalen.
Idag är även föreningens ordförande Carin Svensson på plats liksom ”brevduvan” Christin Jonsson. Hon kallas så för att hon brukar bunta och packa föreningens medlemstidning när den kommer.
Foto: Peter Knutson
Sedan tar ett antal andra volontärer vid och delar ut den till medlemmarna.
– Vi skulle aldrig ha råd att ha en medlemstidning annars. Det kostar 44 kronor att skicka en tidning, säger hon.
Järngäng bakom pratkaféet
De är ett järngäng i föreningen som lägger ner både tid och energi på att se till att medlemmarna både har saker att göra och människor att träffa.
Karl-Axel och Elisabeth Cedergren lägger ner ganska många timmar varje vecka.
En ynnest att få ta del av människors berättelser
Förutom pratkaféet brukar Elisabeth tillsammans med ett par andra besöka ett äldreboende och ta ut de som är rullstolsburna på promenad.
– Visst blir det ganska många timmar vi lägger ner, konstaterar Karl-Axel, men det ger så mycket tillbaka. Jag hoppas och tror att det ger något för de som kommer hit också.
– För det ger definitivt mycket till mig. Att få komma hit och ta del av människors berättelser är en ynnest. Alla har ju så mycket att berätta, man känner sig alltid på gott humör när man går härifrån.
”Det känns bra i hjärtat, att vi kan göra skillnad”
Men även om det är trevligt med pratkaféet finns det också en medveten och beslutsam tanke bakom. Och ett mål.
– Det vi verkligen försöker få bukt med är ofrivillig ensamhet. Vi försöker på alla sätt att ha ett brett utbud med aktiviteter i föreningen så att alla ska känna sig lockade av något. Men alla vill ju inte göra något, en del vill bara träffas så här och få prata en stund, berättar Karl-Axel Cedergren och fortsätter:
– Häromsistens när jag stod vid dörren och sa hej då när de gick var det en kvinna som sa: ”Nu ska man tillbaka till ensamheten igen”. Då inser man hur otroligt viktigt det är med de här tillfällena. Och det är också sånt som gör att det känns bra i hjärtat, att vi kan göra skillnad.
Flera samarbetar kring pratkaféet
Just pratkaféet är ett samarbete mellan Håbo kommun, som står för lokalen och subventionerar fikat, SPF Seniorerna och PRO.
– Här är det ingen som bryr sig om gränser och vem som gör vad. Vi har bara ett gemensamt mål. Att folk ska ha trevligt, säger Karl-Axel.
För att också få ut lite fler män ska SPF Seniorerna Håbo börja med något de kallar ”Sportsnack” med start i januari. Varje lördag kommer man att titta på sport gemensamt på storbildsskärm i föreningens egen lokal, berättar Karl-Axel Cedergren.
– Vi kommer att ha korv och öl så det blir lite som en sportbar. Och det blir VM och OS och allt möjligt vi kommer att titta på. Det tror jag kommer att locka en hel del män.
Kanske en del kvinnor också.
Foto: Peter Knutson
Anette Finnman och Elisabeth Brevik som sitter och fikar vid ett av borden hör vad Karl-Axel berättar och tycker att det låter lite lockande ändå.
– I alla fall när det är OS, då kanske jag kommer, säger Anette och ser glad ut.
Hon och Elisabeth var på plats en halvtimme före öppningen av kaféet idag.
– Ja, sen blir det ju fullt. Då får folk sitta i trappan där, men vi sitter hellre vid borden, säger Anette.
”Man lär alltid känna någon ny”
I ena hörnet av lokalen finns en bred trappa i trä med mjuka fällar att sitta på. Några hamnar där vartefter att lokalen fylls. Det ser mysigt ut men de flesta föredrar ändå bord och stolar.
Anette och Elisabeth kommer ofta hit tillsammans men de sätter sig alltid med andra och håller sig inte bara till varandra. Anette berättar att det är sen hon blev änka som hon engagerat sig mer.
– Man lär alltid känna någon ny. Och det finns alltid något att prata om. Förra gången var det en dam som satt och stickade och då blev det en del prat om handarbete. Men ibland pratar vi om politik, om världsläget, om litteratur… Vi har ju ett långt liv bakom oss så samtalsämnen råder det ingen brist på, säger Elisabeth Brevik.
På pratkaféet finns alltid några att träffa
Karl-Axel Cedergren ställer sig upp och påkallar uppmärksamheten.
– Jag vill bara tala om att det blir bingo den sextonde, säger han högt och tydligt så att alla ska höra.
Bingo, nja, tycker damerna runt just det här bordet. Men det är det som är det fina i föreningen, att det finns massor att välja på.
Och framför allt – det finns alltid några man kan träffa.
Läs Seniorens temaartiklar om att vara volontär:
