Kafkas knepiga liv, Tourettes syndrom och en odyssé ner i psykets mörker. Trots detta är en av de aktuella filmerna faktiskt en feelgood.
”Kafka hade inte heller så roligt” stod det på t-shirts som såldes i slutet av åttiotalet och ett kafkaliknande tillstånd säger vi fortfarande om låsta, byråkratiska situationer.
Få författare har blivit så ikoniserade som den tyskspråkiga judiske författaren som föddes i Prag 1883 och dog redan fyrtio år gammal i tuberkulos.
Den polska regissören Agnieszka Hollands film Franz K är ett vitalt undervisande idolporträtt med tolkningar av hans fantasiliv, biografisk inblick och nedslag i nutida Prag.
Porträttlik Kafka
Den porträttlika israelen Idan Weiss gör en så fin Franz, som kämpade med sin egen velighet, hade en dominant far och en fästmö han inte älskade. Livet svårartat och absurt som i hans böcker.
Finns också en ömsint skildring av närheten till hans betydligt mer rebelliska syster. Samtliga av hans tre systrar mördades senare i förintelselägren.
I Swear – upplysande om Tourettes
I Swear är en djupt gripande, sann historia om en ung kille i England som börjar få tics och förolämpa folk i sin närhet. John Davidson växer upp och får så småningom medalj av drottningen för sitt upplysande arbete om Tourettes syndrom. Och ja, han ropade ”Fuck the Queen” vid ceremonin. John Aramayo har hyllats för sin roll.
Värmen och humorn gör filmen till en solskenshistoria, men också smärtsamt om en plågsam funktionsvariation. John hade turen att träffa en rätt stöttande familj och får erfara hur ett civilsamhälle också kan ställa upp. Den här engelska feelgoodsuccén landar i hur förlösande och viktigt det är att berätta om hur man fungerar.
If I had Legs I´d Kick You
Det ekar från John Cassavetes Kvinna under påverkan från 1974, klassikern med Gena Rowlands, i If I had Legs I´d Kick You. Huvudrollsinnehavaren Rose Byrne har precis som Rowlands på sin tid höjts till skyarna för sin insats som kvinna på gränsen till sammanbrott och är Oscarsnominerad.
En plågsam historia om en mamma och terapeut som verkligen försöker få ihop det. Hennes dotter, som man aldrig får se i bild, är svårt sjuk och efter att taket rasat in flyttar modern och dottern in på ett hotell. Sakta men säkert börjar taket rasa ihop även i huvudet på modern. En storartad odyssé ner i psykets mörker hos en pressad kvinna som alltmer tappar det.
Helena von Zweigbergk är författare och Seniorens filmrecensent.
REKOMMENDERAT:
DESTRUKTIV POET
Ännu en destruktiv människa skildras i En Poet som utspelas i Medellin i Colombia. Man både skrattar och gråter över en fullkomligt hopplös poet som inte kan hantera någonting. Inte sin dotter, inte ett arbete, inte sin ekonomi.
Han lever i minnet av en berömmelse som sedan länge är över. När han hittar en ung tjej med poetisk begåvning får också det hemska konsekvenser.
Präktigt enerverande, tragikomiskt och med poäng på slutet. Gjord av Simon Mesa Soto, i en samproduktion mellan Chile, Tyskland och Sverige och med fin musik av svenska Matti Bye.
EN SAGA OM EN EPIDEMI
Franska Alpha är en udda historia med sagoinslag. Det råder en epidemi där man förvandlas till marmor. En ung tjej tatuerar sig på fyllan och smittas.
Hennes mamma läkaren är återigen en kvinna som pressas intill vansinnets gräns, också med en bror som är narkoman.
Ett vackert porträtt av tonårsdottern Alpha som söker sitt eget liv.
