Jag är en kvinna ifrån 40-talet. Jag bor och trivs i Skåne.
Jag har varit änka ett tiotal år, och lever ensam.
Det är ingenting som jag har valt själv. De senaste åren som singel, så har jag fått en känsla av att även vi människor är flockdjur.
Inte så att vi vill leva i grupp, men väldigt gärna parvis.
Även om vi inte bor tillsammans, så kan vi träffas när helst vi vill.
Det kan inte vara meningen att vi ska leva ensamma, med samma känslor inom oss till motparten, som alltid har funnits.
Håller du med mig? Dröj inte med svaret i så fall. Jag väntar och längtar……