Vad har en mormor i Köpenhamn med Jimmy Carter att göra? Bodil Jönsson vet.
Igår kom det ett sms från Maria på helgbesök i Köpenhamn. Hon hade fascinerats av en skylt på en krog och hon tyckte uppenbarligen att också jag skulle få se den. Nu kan jag inte låta bli att skicka den vidare till dig för den är ju så på pricken. Man kan helt enkelt inte låta bli att dra på smilbandet inför den: ”Mor vet mycket, men mormor vet allt”.
På fotot i min mobil finns det också en livs levande ”mormor”. Henne har jag tyvärr fått maska här av integritetsskäl. Hon verkade nöjd med sin roll, utstrålade en total pondus och såg till att gästerna fick en utmärkt service. Vad mer kan man begära?
Den danska mormorn fick mig att tänka på Jimmy Carter. Kanske tycker du att det är en halsbrytande association men för mig är sambandet glasklart. Så här var det: När Carter nyss dött (december 2024, 100 år gammal) berättade Ginna Lindberg i Sveriges Radio P1 om en intervju hon haft med honom tio år tidigare. Hon hade då frågat honom om inte hans intensiva arbetstakt började bli för hög för en 90-åring. Och han hade svarat: ”Jag må vara gammal. Men jag är bra på komplicerade frågor”.
För så är det ju. Med åldern kommer svårigheten att hantera lösryckta detaljer – vi äldre har svårt att lära oss dem och vi glömmer dem genast. Vår styrka ligger i stället i att kunna se och tolka sammanhang – det kan vi precis som Carter bli bättre och bättre på ju äldre vi blir. Precis som han sa, den medelålders forskare med asiatiskt ursprung som berättade att han aldrig tagit något större beslut utan att först fråga sin farmor om råd. ”Varför det?” sa jag. ”För att hon vet!” sa han. Med en sådan övertygelse att jag aldrig kunnat glömma det.
Vad jag vill med dessa tre exempel – den danska krogskylten, Jimmy Carter och den asiatiske forskaren? Jo, att få dig att engagera dig i den akuta pågående världskrisen. Sätt inte ditt ljus under skäppan nu, ge inte upp, hjälp till, du behövs! Du kan se sammanhang som de yngre inte hunnit upptäcka. Till exempel att ett kunskapsförakt som det Trumpska inte är någon oskyldig lek. Det påverkar:
– det existentiella (hur ska man alls kunna existera om det inte finns någon kunskap att relatera till)
– det demokratiska (en demokrati kan inte existera utan beslutsunderlag och gemensamma sammanhangsföreställningar)
– tilliten och tryggheten (det går inte att leva i denna värld med dessa oerhörda krafter utan kunskap som stöd att förstå sig på dem).
Och – viktigast – vi kan omöjligt hitta fram till ett gemensamt framtidshopp utan att ha kunskapen som en förenande länk att lita på.
Allt gott.
Bodil Jönsson är fysiker, författare och professor emerita i rehabiliteringsteknik. Hon är även hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
