Ökad trygghet. Stärkt självständighet. Minskad delaktighet. Så upplever användarna de tekniska lösningarna inom äldreomsorgen.
Som Senioren tidigare berättat blir det allt vanligare att kommunerna använder tekniska lösningar inom äldreomsorgen. Det handlar till exempel om tillsyn via kameror, digitala lås och läkemedelsautomater.
Detta är ett sätt att lösa kompetensförsörjningen och öka tryggheten för de äldre, anser förespråkare. Men vad tycker användarna?
En ny avhandling från Samantha Svärdh, doktorand i forskargruppen Tillämpad gerontologi vid Lunds universitet, ger svar. I en enkätstudie med drygt 400 hemtjänstanvändare, i snitt 85 år, uppgav de flesta (närmare 90 procent) att tekniken får dem att känna sig tryggare.
– Även självständigheten stärks – nästan tre av fyra upplever att de helt eller delvis blivit mer självständiga av välfärdstekniken, säger Samantha Svärdh.
Inte delaktiga
Samtidigt finns begränsningar med tekniken. Bara 19 procent tycker att den underlättar vardagliga aktiviteter och majoriteten upplever inte att den ökar delaktigheten i samhället.
– Kommuner verkar inte se detta som sitt ansvar ännu. De skulle till exempel kunna ordna så att äldre i högre utsträckning kan delta på digitala aktiviteter, säger Samantha Svärdh.
Just delaktighet spelar stor roll för hur nöjda äldre personer är med tekniken.
– Nästan hälften kände sig inte helt delaktiga i beslutet om vilken välfärdsteknik de skulle få – man får en paketlösning, ibland utan tydlig förklaring varför det behövs, fortsätter Svärdh som själv sett i sitt tidigare arbete som sjukgymnast hur komplext och svårt det kan vara att få allt att fungera som det ska på olika boenden för äldre.
Delaktigare blir nöjdare
Studien visar att de som faktiskt varit delaktiga är betydligt mer nöjda överlag med tekniken, liksom de som känner sig säkra på hur tekniken ska användas.
– Det är en betydande andel som inte känner sig helt säkra i handhavandet. Många kommuner behöver se över sina rutiner, så att äldre personer vet hur tekniken ska användas. Och det behöver naturligtvis följas upp kontinuerligt. Kommuner behöver titta på detta i förskrivningsprocessen, ha mer dialog, involvera anhöriga, ge mer skriftlig eller lyssningsbar information – var kreativa!
Design viktig
Mer överraskande var hur stor vikt användarna lade vid hur tekniska prylar ser ut. Hur tilltalande de är spelar stor roll – detta är viktigare än något annat. Bara 18 procent tycker att välfärdstekniken som de har tilldelats ser bra ut.
– Den blir en del av ens identitet. Ingen vill framstå som skör eller gammal, att man inte kan sköta sig själv. Många försöker till exempel dölja larmet på armen. Det kan finnas mycket stigma och skam kopplat till användandet, men om välfärdstekniken är snygg och modern känns det bättre.
Kommunerna optimistiska
Det som förvånat henne mest i arbetet med studierna är kommunernas teknikoptimism.
– Den genomsyrar allt. De är överlyckliga och tror tekniken ska kompensera för arbetskraftsbristen. Fokus ligger på besparingar, inte vad användarna tycker. Man fokuserar inte främst på de individuella mänskliga behoven, utan det handlar om att specifika saker ska genomföras. Men omsorg handlar ju om att ta hand om människor.
Önskas: ökat inflytande
För att välfärdsteknik ska bidra till ett mer aktivt och delaktigt liv för användarna krävs större inflytande för dem, bättre design och mer fokus på vardagens behov – inte bara på teknikens effektivitet och möjliga kostnadsbesparingar.
– Det är komplext med välfärdsteknik, den är både bra och dålig – den kan lösa mycket, men då måste också mycket annat runt omkring fungera. Tekniken behöver vara standardiserad, samtidigt flexibel. Den kan frigöra mer tid för hemtjänstpersonal, men skapar också fler arbetsuppgifter för dem. Tekniken ger trygghet för användarna, men kan också skapa osäkerhet. Det finns många paradoxer i det här.
