Är det någon ide’? Jag menar, att hoppas på en kär vän på ålderns höst? Chansen är väl liten när man passerat 85. Även om man känner sig pigg och alert. Ja, lite krämpor dras jag förstås med, men förståndet är intakt. Jag är nyfiken på det mesta och har ett glatt humör. Men tycker ändå att det är tråkigt att alltid äta ensam, att inte ha någon bredvid sig när det är dags för TV-tittande. En vän att promenera stillsamt tillsammans med, och kanske resa. Är både rök- och snusfri, men tar gärna ett glas om andan faller på. Jag har och kör gärna bil. Inga problem med ekonomin.

Är du i ungefär samma situation som jag? I så fall kanske vi kan träffas och vara till glädje för varandra.