NU TAR VI PLATS!
Leva & uppleva | Samtal
Bodil Jönsson, Madelein Månsson, Barbro Westerholm, Alexandra Charles. Foto: Louise Billgert

NU TAR VI PLATS!

Hur är det att vara senior i Sverige idag? Vi har pratat med fyra starka förebilder om att ta plats och att inte ge efter för fördomar om äldre som svaga.

Tidningen Senioren
Publicerad 2020-04-14

Hur tycker ni att det går att kommunicera över generationsgränserna? Känner ni er respekterade av yngre?

Madelein: Nej, inte alltid. Jag tänker ganska mycket på hur vi ska göra för att bli respekterade. Jag upplever ibland att vi inte blir tagna på allvar, kanske särskilt av män i 40-årsåldern. Det händer att de behandlar en som luft. Jag känner mig osynlig rätt ofta och det är ingen behaglig känsla. Nyligen gick jag fram till en person i fyrtioårsåldern som aldrig hälsar på mig, trots att vi setts vid flera tillfällen och sa ”hej!”  högt och tydligt. Det hade effekt. Efter det har han hälsat.

Barbro: I riksdagen upplever jag faktiskt att jag har lättast att prata med de yngsta, som är runt trettio. Det är värre med 40–50-åringarna, de kan ibland verka ganska ointresserade. Men nog har det blivit väldigt mycket bättre ändå jämfört med hur det var tidigare. Både med jämställdhet och hur man ser på äldre. När jag var runt 50 och chef för Socialstyrelsen försökte farbröderna osynliggöra kvinnor med makt. Jag blev kallad ”lilla vän” och liknande. Nu är det ingen som vågar göra så längre.

Bodil: Jag kommer att tänka på när  Helmut Kohl kallade Angela Merkel, som skulle efterträda honom, för ”das Mädchen”… Men för mig har det fungerat bra. Jag har ju varit verksam inom universitetsvärlden och ständigt varit omgiven av yngre människor, men där blir det så pass naturliga relationer på något vis. Men något jag kan störa mig på är när mina jämnåriga säger att de kan så mycket för att de är ”så ungdomliga”. Om vi tittar på oss själva på det sättet, att allt som är gammalt är fel och allt som är ungdomligt är rätt, då blir det ju så också. Vi sänker oss själva genom att bekräfta sådana fördomar, det blir som en inre ålderism.

Tack och lov har bilden av den lilla krullhåriga tanten med handväskan börjat suddas ut Alexandra Charles

Alexandra: Tack och lov har bilden av den lilla krullhåriga tanten med handväskan börjat suddas ut. Men inte helt! Det finns många som har en nonchalant inställning till oss. Jag märker ofta att jag inte tas med lika naturligt i samtal. Man förväntas mer sitta och lyssna. Det har hänt att jag blivit inbjuden till ett möte och tagit med mig en konsult och att de lyssnat mer på konsulten. Men samtidigt får man komma ihåg hur mycket som hänt. Min mamma var född 1919 och det är en enorm skillnad nu jämfört med när hon var gammal. Man behöver bara gå på en seniormässa för att se hur aktiva många äldre är idag. Det är fullt med folk, alla är intresserade, lyssnar på föredrag, det är fantastiskt mycket energi. Första gången tänkte jag bara: ”Oj, vilken kraft hos seniorer!”

Vad tycker ni om den generella bilden av seniorer idag, som den framställs i media till exempel?

Madelein: Den är katastrofal. Det behövs mycket mer respekt och glädje. Jag tycker att det är sorgligt som det ser ut idag. Nyligen hade SvD en stor artikel om 40-talister och det var så förskräckliga bilder till den. Jag skrev till chefredaktören för att påpeka att vi var många som blev arga över det. Varför sätter man in så fula bilder när det handlar om oss?

Barbro: Det här ständiga förfulandet av äldre som pågår i media är inte alls bra för bilden av oss. Framförallt ses vi inte som den resurs vi faktiskt är. Människor i den här generationen åldersdiskrimineras i alla kategorier. Just nu tittar jag närmare på hur man använder medel mot depression och det visar sig att de är otillräckligt utprövade på äldre. Det är ju skandalöst att vi förskriver läkemedel till äldre utan att veta hur det påverkar den seniora kroppen. Det är ett problem som hälso- och sjukvården måste ta hand.

Vi har inga förebilder som stämmer in Bodil Jönsson

Alexandra: Jag minns ett tv-program som Claes Elfsberg gjorde om oss 40-talister för några år sedan, Köttberget tror jag det hette. Den allmänna bilden var att vi var en bromskloss. Jag visste att den uppfattningen fanns, men jag hade inte tänkt på att det kunde vara så utbrett. Men varför vill man inte hellre se det positiva i det? Många av oss vill fortfarande vara aktiva. En kombination av vår erfarenhet med yngres kompetens är en resurs som inte tas tillvara tillräckligt idag.

Bodil: Det finns väldigt många äldre som är präglade av sina föreställningar om hur det är att vara gammal. När jag blev 70 och tänkte att om tio är fyller jag 80, då var det förra generationens 80-åringar jag hade framför ögonen. Men de stäm- mer ju inte med oss. Vi som är äldre nu är vilsna. Vi har inte några förebilder som stämmer in. Man är vilse i sin samtid, man stämmer inte med något. Inte med sina föräldrar, inte med hur dagens unga ser på äldre.

Bodil Jönsson
Född: 1942
Gör: Fysiker, professor, författare och krönikör i Senioren. Mest känd för boken Tio tankar om tid.

Madelein Månsson
Född: 1944
Gör: Träningsinstruktör, ordnar discon för 50+ som DJ Gloria, Seniorens Må bra-expert

Barbro Westerholm
Född: 1933
Gör: Sveriges äldsta riksdagsledamot (L), har suttit näst längst av alla nuvarande ledamöter. Tidigare läkare och forskare.

Alexandra Charles
Född: 1946
Gör: Ordförande för 1,6- och 2,6-miljonersklubben som arbetar för kvinnors hälsa. Tidigare känd för sin nattklubb Alexandra’s i Stockholm.

Dölj faktaruta

Ja, varje generation har sin egen särprägel. Har ni några tankar kring hur man åldras på bästa sätt? För att fortfarande känna sig nöjd med sig själv?

Alexandra: Vissa i min ålder säger att man ska unna sig att ta det lite lugnt nu. Men min filosofi är att inte sluta, inte dra sig tillbaka. Det är förstås individuellt, en del vill ändra sitt liv, andra leva på som förut. För mig är valfriheten bäst, att både kunna arbeta och njuta av livet. Man ska i alla fall inte sluta med saker enbart för att man uppnått en viss ålder, utan lyssna på sitt hjärtas röst och fortsätta att göra det man vill och blir glad av.

Madelein: ”Att du orkar!” eller ”Är det inte dags att ta det lite lugnare nu?”, sånt säger folk till mig hela tiden. Men jag tycker ju att det är så roligt med träning och disco så varför skulle jag sluta med det?

Säg för allt i världen inte ”jag är bara pensionär”. Det är verkligen att förminska sig själv Barbro Westerholm

Barbro: Det får jag också höra hela tiden, att hur orkar jag? Men det är ju för att man har ett mål och en mening med det man gör. Säg för allt i världen inte ”jag är bara pensionär”. Det är verkligen att förminska sig själv. Men visst känns saker och ting annorlunda nu. Jag har inte lust med några långa resor längre. Varje mandatperiod åker det utskott man är med i på en långresa. För tio år sen tyckte jag att det var jätteroligt. Men nu när Socialutskottet ska till Kanada har jag tackat nej. Tack och lov hade jag en statlig utredning att skylla på… Men det finns ju resor och resor. Min man och jag vill gärna åka tillbaka till Orkneyöarna och besöka en fyr vi ännu inte sett.

Bodil: En mening jag läste för ett tag sedan fastnade verkligen i mitt inre: ”Ageing anticipates age”. Jag tycker det beskriver det hela så bra – att åldrandet föregår åldern. Så som katten får sin vinterpäls på sommaren, på liknande sätt har jag förberetts för varje ålder helt naturligt bara genom att leva. Inte utifrån vad jag gjort utan för att livet är så. Åldrandet stöper om mig. Jag har ingen lust att resa runt jorden längre. Det kan låta negativt men jag upplever istället att många dörrar öppnas. Andra dörrar än tidigare.

Barbro: Ja, det gäller att se möjligheterna istället för hindren.
Det låter som en bra taktik för att få livet att kännas meningsfullt, hela vägen?

Jag känner mig osynlig rätt ofta och det är ingen behaglig känsla Madelein Månsson

Madelein: Ja, jag tror att många faller in i det där att ”nu är jag gammal”. Det är bara något man får för sig, eftersom man alltid sagt så. Min pappa var så. Jag bodde utomlands tidigare i mitt liv och hade planer på att köpa ett sommarställe i Sverige som jag i så fall tänkte att mina föräldrar kunde ta hand om när jag inte var här. Men min pappa sa att de var ”för gamla”, fast de kanske bara var runt 65. Så tror jag tyvärr att det finns en del som fortfarande tänker.

Bodil: Jag har många föreläsningar och samtal med människor runt om i landet. En del säger just så: ”nej, jag är alldeles för gammal”, i olika sammanhang. Men tänk om det bara är en nödlögn, något man drar till med? Hjärnan förändras hela tiden och ju äldre vi blir desto mer noga är vi med mål och mening. Finns inte det känns det meningslöst att ödsla sin tid. Att ägna lärtid till något som om två månader inte går att använda – varför? Vi skulle kunna, men vi vill inte! Så det kanske inte handlar om att man inte kan utan om att man inte vill. Man vill bara det som känns meningsfullt.

Alexandra: Att ha mål är bra, hur gammal man än är och vad målet än är. Och hopp, det tror jag är oerhört viktigt för att man ska orka hålla modet uppe.

Bodil: När människor berättar om sitt liv berättar de ofta bara om tiden fram till pensioneringen, inte efter. Fast det kan ha gått 20 år sen de blev pensionärer! Det är sorgligt. Den här biten av livet är minst lika mycket värd. Kan vi medverka till att förbättra självbilden hos medsystrar och bröder vore det fantastiskt.

Madelein: Man kan börja med att ge en komplimang om dagen till någon som verkar behöva det!

Bodil: Ja, och man kan gå till fenomenet tacksamhet. Tänk att ha fått vara med som så mycket i livet! Att tänka på det och omsätta det i, ja, kanske en komplimang eller något annat. Dessutom har vi som levt så länge redan gjort bort oss så många gånger så nu behöver vi väl inte vara rädda längre. När man är tonåring känns varje detalj så livsavgörande, den känslan vill jag inte tillbaka till. Det var tröttsamt.

Barbro: Den som inte gör bort sig gör inget annat heller…

Madelein: Nej, vi är ju mycket klokare nu för att vi lärt oss använda båda hjärnhalvorna. Vi kanske är långsammare men så mycket bättre på att förstå sammanhang.

Bodil: Ja, vi är bra på att se det som är mellan detaljerna. Det handlar om strukturen i våra hjärnor

När man är tonåring känns varje detalj så livsavgörande, den känslan vill jag inte tillbaka till. Det var tröttsamt. Bodil Jönsson

Vad vill ni säga till andra seniorer för att peppa dem att fortsätta ta för sig av livet?

Bodil: Det finns bilder av vad man ”ska” göra när man blir gammal. Man ska spela bridge, passa barnbarn, resa, mm. Tror man. Men det kanske är något helt annat man vill göra! Det måste kännas rätt, mål och mening är precis lika viktigt när man är äldre. Att bara fylla sin tid är inte intressant. En del tror jag aktiverar sig nästan för mycket. För att de tänker att man måste göra allt det där. Men visst, det är förstås bättre än att sitta ensam. Ensamhet påverkar ända ner på cellnivå hörde jag nyligen.

Madelein: Jag tror det är viktigt att man fortsätter att vara nyfiken. Det tror jag faktiskt är hemligheten till allting. Att se de små sakerna, våga prova nytt och hellre säga ja än nej.

Det är viktigt är att vi får fortsätta umgås och se människor i olika åldrar Alexandra Charles

Alexandra: Något som också är viktigt är att vi får fortsätta umgås och se människor i olika åldrar, det är så man håller sig vital. Vi åkte till Spanien när jag var sex år och min mamma tyckte att det var så fantastiskt att vi barn fick vara med på restaurangen på kvällen. Det är underbart när generationer är tillsammans. Det ska inte vara så nischat, man ska blanda åldrar. Om barnen märker att deras föräldrar inte tar in de äldre i sitt liv så blir ju de också så att de inte ”ser” äldre sedan. Acceptans är ett bra ord, vi ska acceptera varandra.

Barbro: När jag föreläser om ”oss” blir det gärna sådant som hur många av oss som är kvar i arbetslivet, osv. Men egentligen tycker jag att det är lika viktigt att man när man flyttar in på ett boende ska bli sedd som den person man är. Att de frågar, ”vad kan du göra?”, ”du kanske vill hjälpa till i köket”, eller något. Att man blir sedd som en människa.

Alexandra: Man ska ju inte sticka under stol med att det är svårt när man drabbas av förluster. Jag har blivit av med större delen av min syn på grund av glaukom och en operation som inte lyckades. Det är förstås en sorg. Men som med all sorg får man bearbeta, anpassa och skaffa nya verktyg. Och hålla sig nyfiken, se filmer, serier, ha koll på vad som händer i världen. Fortsätta följa med. Det tror jag är viktigt.

Att fortsätta vara nyfiken är hemligheten Madelein Månsson

Tidningen Senioren
Publicerad 2020-04-14
senioren-nr-3
Artikeln är hämtad ur Senioren nummer 3 / 2020. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Seniorerna och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2015 Senioren - När insidan räknas