Får det lov att vara ett rån?
Se & läs | Gamla kan
Foto Sofia Runarsdotter

Får det lov att vara ett rån?

»Gamla kan«. Det är ett motto som upprepas i Catharina Ingelman-Sundbergs bok Kaffe med rån. Med sprudlande humor berättar hon om Pensionärsligan som begår brott i protest mot hur de behandlas på servicehuset.

Publicerad 2012-09-14

Pensionärsligan bildas av tre kvinnor och två män när kaffebrödet dras in, maten försämras och motionsrummet stängs för att det ska sparas pengar på deras servicehus Diamanten.
Rullatorer, dålig hörsel och syn hindrar dem inte för att ge sig ut på svindlande äventyr. De rymmer från servicehuset och tar in på prinsessan Lilians lyxsvit på Grand Hotel. Därifrån planerar de och genomför några minst sagt spektakulära brott. Det börjar med en tavelstöld och det slutar inte med det. Men mer ska inte avslöjas här.

Hur kom du på idén att skriva boken?
– Det började för flera år sedan när jag hälsade på min faster som bodde på ett bra äldreboende med egen frisör och fotvård. Samtidigt läste jag om hur dåligt det var på andra ställen. Det gjorde mig så upprörd, säger Catharina Ingelman-Sundberg.
Boken fick dock vänta att bli färdigskriven för att Catharina först skulle avsluta en historisk triologi om Östersjöns sjörövare, den tyska Hansan och drottning Margareta.

Du tecknar en dyster bild av hur gamla har det. De gamla får blå piller för att hålla sig lugna och läggs kl 20. Och ledningen bakom Diamanten AB tänker bara på att förvalta sitt kapital.
– Ja, jag blir så heligt urförbannad på de som bara vill tjäna pengar på de gamla, säger Catharina Ingelman-Sundberg och tillägger:
– Boken var färdigskriven innan Caremaskandalen uppmärksammades. Där överträffade ju verkligheten dikten!

Du har ju skrivit 16 böcker tidigare, de flesta är historiska romaner. Varför byter du genre och skriver en humoristisk feelgood-roman istället?
– Jag ville berätta en historia med allvarlig underton. Ibland tar skratt bättre än gnäll så det fick bli så. Men jag har närmat mig ämnet på samma sätt som jag gör när jag skriver om arkeologi – använder skrivna källor, intervjuer, besök på plats och på nätet. Min journalistiska bakgrund hjälper förstås till.

Ge några exempel!
– Jag ville gå i fängelse men kom bara till häktet i Sollentuna. Jag tog in på Grand Hotel och studerade värdeskåpen, ja, ringde till och med tillverkaren. Jag har varit runt på museer och banker och kollat säkerhetssystemen och läst mycket om rån.

Vilka ska läsa boken, tycker du?
– Alla! Jag har haft en testpanel i åldrarna 30-80 år. 30-åringarna var överförtjusta och en 80-årig dam berättade att hon fick skrattkonvulsioner! Om jag lyckas nå ut till en stor publik är jag glad. Säljer den bra så kanske jag gör som Pensionärsligan – skänker en del till dem som behöver pengarna bättre.

Hur vill du själv bo när du inte klarar att bo hemma längre?
– Som min faster, på ett bra äldreboende i en egen lägenhet och tillgång till bra mat i en gemensam matsal.

Och om det inte finns sådana äldreboenden i framtiden utan man får ordna det ihop med andra?
– Jag har aldrig drömt om att gå ihop kollektivt. Jag är individualist. Jag säljer hellre min författarstuga och skaffar någon som sköter om mig!

Text  Gunilla Lindahl

Catharina Ingelman-Sundberg

Född: 1948

Gör: Författare och journalist. Har gett ut 16 böcker som sålt i över 400 000 exemplar.

Utmärkelser: Widdingpriset 1999 som årets författare av historiska romaner och populärhistoria. Belönad 1991 av Anders Franzéns stiftelse för sina nationella och internationella marinarkeologiska insatser.

Arbetat som:
Femton år som dykande arkeolog runt om i världen, bland annat i Australien. Amanuens på Statens sjöhistoriska museum och Olso Sjöfartsmuseum. Journalist på bl a Göteborgsposten, SVT och Svenska Dagbladet. Skriver för siten Nyfiken grå – www.nyfikengra.se.

Aktuell:
På Bok- och bibliotek 27-30 september där hon berättar om boken.

Dölj faktaruta

Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.