Kolonilotter till havs

En alltmer akut klimatkris har ställt frågan om framtidens mat på sin spets. Hur ska vi äta och odla hållbart? I Danmark finns det några som tror sig veta och nu sprider sig en folkrörelse av musselentusiaster till Sverige. Ledda av seniorer. Text Alba Mogensen Foto Malin Palm

Det är tidig morgon vid Vejle Fjord på Sydjylland. Vattnet ser nästan ut att sjuda när nattens minusgrader blir till dimma. Steen Hedrup är van vid fjordens kyla. Han är före detta biolog och numera kapten på fiskebåten Mytilus som ligger i Vejle hamn. Det är med den båten som han tillsammans med ett fiskelag två gånger i månaden hämtar hem guldet som gömmer sig under ytan i fjorden: Blåmusslor.
– Vet du vad Mytilus betyder? säger Steen Hedrup och tar ett kliv från bryggan in på båtdäcket där styrmannen just satt i gång maskineriet.
På en rund träskylt ovanför hytten står båtens namn skrivet.
– Det är latin för blåmusslor. Carl von Linné gav dem det namnet på 1700-talet.

Mytilus är en liten båt, menad att dra upp nät med till havs. Nu har den fått nytt liv i den lilla fiskeföreningen Vejle Fjordhave som består av ett tjugotal medlemmar. De träffas varje tisdag och torsdag och några gånger i månaden åker de ut på fjorden i båten för att dra upp musslor. För många av medlemmarna är engagemanget i Vejle Fjordhave det första i livet som kräver sjövana.
Som för Knut Erik Staugaard. Han är, precis som alla i föreningen som följer med ut på fjorden den här morgonen pensionär. Tidigare undervisade han i grekiska och latin.
– För mig är det här en helt ny och jätteviktig gemenskap. Jag lär mig saker både om vår natur och mat. Dessutom har jag fått många nya vänner, säger han.

Det var Knut Erik Staugaard som föreslog namnet Mytilus.
– Sen gjorde vi en omröstning i vår Facebookgrupp och nästan alla röstade på Mytilus, säger Steen Hedrup.
Just omröstningar och Facebookgrupper tycks centralt för den gräsrotsrörelse av musselfiskare som de senaste tio åren vuxit fram i Danmark. Idag finns det knappt trettio föreningar runt om i landet och som alla är en del av huvudorganisationen Havshøst.
Än så länge finns det inga kommersiella aktörer. Istället är det lokala och ideella föreningar som drivs av eldsjälar där beslut tas i Facebookgrupper och på små möten i fiskelag.

Och nu sprider sig folkrörelsen till Sverige. I Helsingborg har kommunen precis startat ett projekt som ska göra det möjligt för privatpersoner att ha en kolonilott under ytan i hamnen.I Kivik har byalaget gått samman i ett försök med småskalig odling och i Strömstad har Tjärnö marina laboratorium undersökt förutsättningarna för privatpersoner att driva egen musselodling på västkusten.
Kort sagt: Det rör på sig.
Kolonilotterna till havs är en regenerativ odling där maten som blir till i vattnet inte har någon negativ klimatpåverkan utan istället ger tillbaka till havet. En mussla filtrerar två till tre liter vatten i timmen och bidrar på så sätt till att minska övergödningen.

Men musslorna är inte bara bra för miljön. De är också goda. Många pionjärer inom folkrörelsen är övertygade om att småskaligt odlad mat under ytan är framtiden.
– Man behöver inte gödsla musslorna eller använda stora och miljöskadliga maskiner för att skörda dem. De sköter sig själva och har en positiv påverkan på havsklimatet, säger Steen Hedrup.

För Conny Brokholm är havet något nytt. Hon är pensionerad apotekare och båtens enda kvinna. Även hon beskriver hur viktig gemenskapen i fiskelaget har blivit.
– Jag lever själv och det kan bli ensamt. Men att vara med i den här föreningen har förändrat mycket. Och jag har inget emot det fysiska arbetet. Det är kul att dra upp och tvätta musslorna.
Så saktar Mytilus in vid bojarna och stannar till. Det blir tyst när motorn stängs av.
– Är ni redo? frågar Steen Hedrup och tillsammans drar två män ur besättningen upp en lina från djupet. Sju kilo musslor faller ner på däcket. De är två år gamla och stora. Salthalten i Vejle Fjord har gjort att de vuxit väl.
Knut Erik Staugaard böjer sig ner och tar upp en mussla i handen. Den är blöt och täckt av kalkbeläggningar, dessutom har små havstulpaner satt sig på skalet.
– Nu styr vi tillbaka och tvättar de här så vi hinner tillaga dem till lunch, säger han.

Tre timmar västerut klättrar Katrine Skov-Hansen upp för en stege ur havet. Det är sju grader i luften och ännu kallare i havet. Trots det är bryggan mitt i centrala Köpenhamn full av unga människor som torkar i solen.
Katrine Skov-Hansen kommer ofta hit och badar, oavsett årstid.
– Det är verkligen en ynnest att kunna bada mitt i stan i så här rent vatten. Jag tror inte att jag hade hoppat i om det inte hade varit så fräscht, säger hon.
En av anledningarna till att havet i Köpenhamn är så rent just här finns under vattnet. På en platå strax bakom badbryggan visar Joachim Hjerl ett stort antal musslor som han har tagit upp. De är hälften så stora som i Vejle Fjord – både på grund av den lägre salthalten i Köpenhamnsvattnet och för att de inte vuxit lika länge.

Joachim Hjerl är grundare till organisationen Havhøst, huvudorganisationen dit alla små musselföreningar runt om i Danmark är knutna. De senaste tio åren har Havhøst vuxit explosionsartat och fick nyligen ekonomiskt stöd från EU och Nordiska ministerrådet.
– Intresset för regenerativ odling under ytan har fullständigt exploderat, både här i Danmark men även runt om i Norden. Snart kommer stora företag och aktörer att intressera sig tror jag. Då har de passionerade privatpersoner som visat vägen att tacka, säger han.
Hur märker ni att intresset ökat i Norden?
– Vi har haft flera träffar med folk från alla länderna i Norden och vi ser hur det dyker upp fler och fler små initiativ runt om där folk går ihop och startar odlingslotter. Jag skulle säga att vi upplever ett momentum just nu.

Musslorna som Havhøst odlar i Köpenhamn används i nuläget främst till vattenrening och i utbildningssyfte.
– Vi måste förändra vårt tankesätt kring mat. Därför jobbar vi jättemycket med utbildning och har hundratals skolbesök där vi visar barn musselodlingen här i Köpenhamn, säger Joachim Hjerl.
Tillbaka i Vejle har Knut Erik Staugaard fast mark under fötterna igen. I föreningslokalens kök hackar han noggrant en purjolök. Snart ska den ner i en gryta tillsammans med potatis och vin och musslorna som drogs upp på fjorden några timmar tidigare.
Det har anslutit ytterligare två medlemmar ur föreningen som tillsammans tvättar musslorna Steen Hedrup slår sig ner på en bänk i solen.
– Det här är en sån härlig gemenskap. Och så är det fint att vi får lunch direkt från havet. Utan att varken behövt så eller gödsla, säger han och ler.

Kommentera