Redaktionen | Civilkurage

Byborna som stod upp för flyktingarna

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2016-09-02

Man säger alltid att vill man något tillräckligt mycket, så går det. Och det ligger nog faktiskt något i det. För att inte tala om när flera vill något tillsammans – då finns det nästan inga gränser.

För ett tag sedan hade vi i Senioren ett reportage om Siljansnäs, byn i Dalarna där pensionärerna engagerat sig starkt i de flyktingar som placerats i byn. Ett nätverk växte fram, och det ordnades språkcaféer och stickgrupper, matlag och promenader, klädinsamlingar och faddersystem. Inte undra på att flyktingarna ville stanna just här.

Men nu sinar flyktingströmmarna och Migrationsverket vill dra ner på antalet boenden och klumpa ihop de asylsökande på färre ställen. Förra veckan kom beskedet att drygt 80 flyktingar skulle bussas iväg från Siljansnäs. Oron var enorm bland de familjer som börjat rota sig här, vars barn börjat skolan och där tillvaron äntligen blivit lite ordnad igen. Även hos byborna väckte det bestörtning. Skulle det de byggt upp med sina gemensamma krafter bara rivas upp över en natt? Kommer inte på frågan, tänkte de, och lyckades bara på några dagar driva igenom insamlingar och donationer som tryggar flyktingarnas tillvaro i fyra månader framåt. Sen hoppas man att flera av dem ska ha hunnit få sina uppehållstillstånd. Ett bevis för att civilkurage finns! Och att människors vilja kan få riktigt stora stenar i rullning.

När flera vill något tillsammans, då finns det inga gränser

Jag kommer också att tänka på en mamma jag känner, som en gång i tiden lyckades stoppa självaste statsministern för att han skulle lyssna när hennes son spelade trummor. Sonen satt febrig och förväntansfull tillsammans med andra musikelever på ett torg i Gnesta och väntade på att Göran Persson skulle komma. De hade övat i dagar. Men något i programmet gjorde att allt blev försenat, så när statsministern äntligen klev ut på torget, stegade han direkt iväg mot den svarta bil som stod och väntade på honom. Barnen stirrade förvånat, föräldrarna som stod uppradade tappade hakan. Ingen sa något, först. Men sen hördes ett rop och någon började springa efter statsministern. Inte ens de två mörkklädda Säpovakterna hann reagera när hon gjorde en gir så att hon hamnade mitt framför honom. ”Men Göran, du glömde ju att lyssna på musiken!” Bilen fick vänta, Göran gick snällt tillbaka och satte sig på en bänk för att lyssna. Allt går, bara man vill!

Läs vårt tidigare reportage om Siljansnäs här: 

 

 

Ulrika Palmcrantz
Publicerad 2016-09-02
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor inom medicin, pensioner & skatter, må bra samt sex & relationer.