Att hjälpa andra är att hjälpa oss själva
Foto: Tomas Södergren
Ekonomi & Pension | Integration

Att hjälpa andra är att hjälpa oss själva

Flyktingkatastrofen i världen är ett faktum. Vi kan sucka uppgivet eller kavla upp ärmarna och hjälpa till, menar SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam. Inte bara för flyktingarnas skull.

Publicerad 2015-05-06

Under krigen i Jugoslavien flydde fyra miljoner. 172 000 tog sig till Sverige. Som generaldirektör för Invandrarverket 1987-1993 fick Christina Rogestam därmed möta den största flyktingströmmen som någonsin sökt skydd i Sverige.

Nu tvingar krisen i Syrien fler människor på flykt än världen skådat sedan andra världskriget. Bara i år väntas 100 000 till Sverige. Inom fem år kan det handla om en halv miljon människor enligt Migrationsverkets bedömning.
Under vintern har Christina Rogestam träffat över 500 ledamöter i kommunala pensionärsråd över hela landet. Hon har då framfört budskapet att också SPF Seniorerna har ett ansvar för att integrationen ska kunna fungera.

– Det är många som har kommit fram och tackat för att jag har sagt de här sakerna och tyckt att det har varit positivt. Jag är mycket glad över att gensvaret har varit så starkt. Det är också tydligt att många medlemmar i SPF Seniorerna runt om i landet är redan igång med att hjälpa flyktingar till rätta.

Men varför vill du att SPF Seniorerna ska engagera sig i just flyktingfrågan?

– Därför att det är en av de absolut största utmaningarna som Sverige står inför. Det är jätteviktigt att vi är med och hjälper till så att de människor som får stanna i Sverige kommer in på ett bra sätt. Man kan också se det lite själviskt. Ju fortare de lär sig svenska och börjar jobba desto fortare får de lön, kan betala skatt och därmed bidra till att höja våra pensioner.

Men vad säger du till dem som är anser att det är fel att Sverige ska ta emot fler flyktingar?

– Två saker. Dels skulle det vara väldigt inhumant att avvisa människor som flyr för sina liv. Vi har ett moraliskt ansvar att faktiskt ta emot dem, och hjälpa dem till ett nytt liv så länge de vill stanna i vårt land. Det andra är att vi är en åldrande befolkning, så vi behöver helt enkelt fylla på med yngre människor i arbetskraftsålder.

Hur menar du?

– Det blir tydligt om man tittar på storstäderna idag. Om alla med invandrarbakgrund stannade hemma en enda dag så skulle hemtjänsten inte funka, och inte vården, inte kollektivtrafiken. För Sveriges framtida utveckling, och för att det ska finnas personal i vård och omsorg och hemtjänst och annat framöver så behöver vi faktiskt få hit fler som kan jobba.

Ditt resonemang bygger på att flyktingarna snabbt kommer i arbete. Hur ska det gå till?

– Först och främst måste de lära sig svenska snabbt. Här ser jag att SPF Seniorerna och hela det civila samhället kan göra stora och viktiga insatser.

Hur då?

– Vi kan hjälpa till en del bara genom att se de här flyende människorna som medmänniskor, fika med dem, prata med dem. Jag har hört medlemmar ute i landet som har tagit kontakt med kommunen och lärarna som arbetar med svenska för invandrare. Man har kommit överens om att hjälpa till med en timmes samtalsträning i veckan. Den typen av initiativ och små insatser tror jag kan göra stor skillnad.

Vad behövs mer?

– Flera saker. De som får stanna och de som måste lämna ska få besked betydligt snabbare än idag. Det är omänskligt att dra ut på det så länge som man gör just nu. Här krävs mer personal till Migrationsverket så att beskeden kommer fram snabbt.
– Vi måste också få prioritera. I Västra Götaland sitter ett femtiotal syriska läkare och väntar på att de ska ha sin fösta intervju med Migrationsverket. Det betyder att det finns sjukvårdspersonal, ingenjörer, IT-folk, lärare som bara väntar. Låt oss ta hand om dem snabbt och se till att de får sina beslut, ja eller nej. Se sen till att man tränar rätt svenska med dem, så att de kommer in i produktionen och kan göra nytta. Vi behöver de där läkarna! Vi behöver sjuksköterskorna som finns där.
– Sen måste bostadsbyggandet komma igång. För att fler ska få jobb krävs också det blir billigare att anställa och arbetsmarknaden fungerar mer flexibelt.

Du brinner extra för den frågan. Vad driver dig?

– Har man jobbat med de här frågorna som jag gjorde som chef för Invandrarverket under drygt fem år så kan man aldrig släppa det. Mötet med så utsatta människor präglar en väldigt starkt. Nu får vi inte göra om misstaget att glömma bort betydelsen av det sociala mötet. På 1990-talet fanns redan 50 000 jugoslaver i landet när Balkankrigets flyktingar kom hit. Det läget har vi inte idag, vilket gör det ännu viktigare att vi hjälps åt att möta dem som nu kommer från krigets Syrien.

Hur ser du på risken att stöta bort medlemmar som är kritiska till dagens flyktingmottagande?

– Ja, det är klart att risken finns. Men det här är en så viktig fråga för samhället att vi som folkrörelse inte kan sopa den under mattan. Vi måste hjälpa till.
– Men vi måste samtidigt våga diskutera problemen med att det kommer så många flyktingar samtidigt. För det innebär givetvis stora påfrestningar! Det här måste man kunna prata om utan att bli skuldbelagd och anklagad för att vara främlingsfientlig eller rasist.

Text: Jan Arleij

Christina tipsar

Tre saker din förening kan göra
1
”Bjud in och låt flyktingarna berätta om det land de kommer ifrån, om hur det var att möta Sverige med alla våra kulturella egenheter. Sådant kan öppna för skratt och förståelse. Om vi är nyfikna kan vi plötsligt se med andra ögon på oss själva. Efter ett eller ett par sådana möten kan man erbjuda sig att några av våra medlemmar kommer och berättar för dem.”

2
”När man plötsligt får en asylförläggning i sin kommun, så brukar det ofta vara kyrkan och röda korset som snabbt är där och organiserar. Även vi som förening kan finnas med där och hjälpa till. Att dricka kaffe och prata med dem kan var och en av oss göra. För det behöver man inte vara lärare. Flyktingarna behöver få hjälp med att bygga upp sitt första ordförråd.”

3
”Många barnfamiljer kommer nu. De behöver mor- och farföräldrar… en äldre generation. Kanske kan man göra en insats om föräldrarna skulle behöva plugga några timmar eller söka jobb eller arbeta. Sen kan det betyda mycket för föräldrarna att få några råd om hur det svenska samhället fungerar.”

Dölj faktaruta

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas