Synd och skam – med skam

Skam är den mest dolda av våra känslor och även den som kanske styr oss mest. Den har också kraft att begränsa oss. Speciellt när vi blir äldre.

Precis när du gått på bussen tappar du balansen och ramlar i knäet på en medpassagerare. Skammen slår till. Hoppas inte alla såg! Känns det igen? Ja, då vet du att du är människa. Skammen är hjärnans, ibland lite fyrkantiga, sätt att försöka rädda livet på oss.
– Alla känslor har utvecklats för att de haft ett överlevnadsvärde. Skammens funktion är att navigera i samspelet med andra människor, säger Lotta Strömsten, universitetslektor vid Institutionen för psykologi Umeå universitet, som forskar om skam.
Urhjärnan har alltså slagit till där på bussen en vanlig vardag. Amygdala, den del av hjärnan som har som främsta uppgift att rädda vårt liv, har dragit i nödbromsen och fått oss att känna skam.
– För våra förfäder var en god status i gruppen skillnaden mellan liv och död, säger Lotta Strömsten.

Skam utvecklades därför som ett signalsystem för att uppmärksamma oss på exempelvis sociala överträdelser och tecken på ogillande från andra. En funktion som ju är viktig även idag även om det inte gäller livhanken på samma sätt. Men det har inte hjärnan riktigt hängt med på.
– Det är därför vi kan få så kraftiga skampåslag när vi exempelvis ramlar. Det kan tyckas orimligt att vi skäms så mycket för det. Men hjärnan reagerar direkt på att detta kan uppfattas som tecken på svaghet eller oduglighet och riskera utfrysning, säger Lotta Strömsten.
Det är inte bara när vi ramlar som skam väcks. Det kan vara allt ifrån att inte få upp syltburkslocket, att inte höra vad någon säger och fråga igen och igen till att vi känner oss ensamma. Vår hjärna söker ständigt efter tecken på beteenden som kan innebära uteslutning.
– Skam är den mest dolda av våra känslor och samtidigt den känsla som kanske styr oss mest.

Skam kan begränsa livet

Det är viktigt att komma ihåg att skam egentligen är något bra. Utan den blir vi hänsynslösa mot andra.
Men det är en lurig känsla och den kan också begränsa livet om den får ta för stor plats. Ofta är vi inte medvetna om hur skamkänslorna påverkar och styr oss.
– Skam blir en osynlig kraft som styr vardagen. För många äldre kan ensamhet i sig skapa skam och utanförskap, fortsätter Lotta Strömsten. 
Att äldre personer kan begränsas och styras av sin skam är något Lotta Strömsten diskuterat med sin pappa Leif Strömsten, numera pensionerad psykolog.
– När vi slutar jobba ingår vi inte längre i ett sammanhang där vår kompetens blir tillvaratagen och där vi har en tydlig roll, säger han.
– Barnen har kanske flyttat långt iväg och gamla vänner gått bort. Känslor av ensamhet kan i sig leda till upplevelser av att vara utesluten, fortsätter Leif Strömsten.
Förlusten av tidigare förmågor kan även den trigga igång skam. Plötsligt har vi svårt att göra saker som vi tidigare tagit för givet. Som att böja sig ner och snabbt knyta skorna eller att resa sig smidigt från soffan. Istället för att vara den som hjälper ska man nu bli hjälpt. Det är lätt att bli osäker på sin roll och funktion.

Något som avgör hur skam påverkar oss är hur vi hanterar den. Skam driver oss ofta till att dölja eller maskera det vi skäms för.
Skamkompassen är en psykologisk modell som visar fyra olika reaktionsmönster för hur vi hanterar skam när den slår till för hårt. 
Det första reaktionsmönstret är att dra sig undan för att fly från andras (inbillade) ogillande. Det kan exempelvis handla om att vi ringer en vän för att ses men får ett nej och sen beslutar oss för att inte ringa och störa igen. Eller att nästa gång vännen ringer förminska sig själv och säga något i stil med ”Men inte ska du behöva lägga tid på mig, du har ju så mycket att stå i”.
Det andra mönstret är att i stället för att dra sig undan vända taggarna utåt. Allt för att få utlopp för känslorna och rikta bort uppmärksamheten från den egna skamupplevelsen.
– Om du exempelvis hör lite dåligt blir du irriterad på att ”folk inte kan prata ordentligt utan bara sluddrar”.

Ett aggressivt sätt som i värsta fall kan leda till att andra drar sig undan, säger Lotta Strömsten.

Reaktionsmönster nummer tre är att reagera med självkritik och undergivenhet. Om vi igen tar exemplet med att höra dåligt upplever du det som ett personligt tillkortakommande och kan tänka att ”Jag borde verkligen skärpa till mig”.
Det här mönstret av undergivenhet kan också göra att vi får svårt att sätta gränser. Att vi säger ja till att vara barnvakt, låna ut pengar, skjutsa eller ensam ta på sig alla förberedelser inför familjehögtiden. För att vi tänker att det är enda sättet vi kan få lov att vara med i gemenskapen.

Det fjärde beteendemönstret kallas undvikande och handlar om att försöka distrahera sig från känslor och händelser. Man vill inte kännas vid känslorna.
– Exempelvis om en orolig vän undrar hur vi mår, egentligen. Som kanske ser att hemmet inte blivit städat på länge och vi, istället för att berätta vad vi mår dåligt över, utbrister ”Nej men nu är det väl ändå dags för lite kaffe.”
Risken med denna strategi är att människor runtomkring oss känner sig avvisade och vi får ingen hjälp att komma vidare från det som känns svårt.

Skam är en känsla. Inte en sanning.

Skamkompassen visar de olika reaktionsmönster som skammen drar igång och vi kan alla reagera på de fyra olika sätten. Problemet är när vi fastnar i ett visst reaktionsmönster och inte ser eller förstår varför. Så vad kan man göra? Att bli medveten om sin egen skamkompass kan hjälpa oss att bli medvetna om hur vi reagerar och agerar. Det andra är att sluta slåss mot skammen.
– Skam är en känsla. Inte en sanning. Men vi kan ta lärdom av den. Vi behöver våga möta skammen, säga hej till den istället för att trycka ner känslorna. För skammen går att bemöta och förstå, säger Lotta Strömsten. 
Påminn dig själv om att den egentligen vill dig väl. Den vill att du ska överleva men är inte alltid helt rätt kalibrerad. För att bryta sina egna negativa skammönster behöver man bete sig lite som en forskare mot sig själv.
– När du känner dig avvisad eller otillräcklig, stanna upp en liten stund och fundera på vilka känslor som väckts i dig. Fundera på vad det var som fick dig att känna så här. Försök att möta känslorna med nyfikenhet och på ett icke dömande sätt, fortsätter Lotta Strömsten.
Vi har alla en inre kritiker som ibland kan bli lite väl högljudd. Då kan det hjälpa att vända på situationen genom att i tanken byta dig själv mot någon annan.
– Fråga dig själv om någon annan skulle fått ett ”Nej, jag kan inte träffas just nu” eller inte hört ordentlig vad som sades på en middag — skulle jag då tänka så kritiskt om den person som jag nu tänker om mig själv? Troligen inte, säger Lotta Strömsten.

Acceptera vänligt att du känner som du gör och fundera sedan på vad du skulle behöva för att komma vidare. Universalmedicinen mot skam är omsorg och medkänsla.
– Om andra visar omsorg avdramatiseras händelsen. Hjärnan tolkar den inte längre som livsfarlig. Om du ramlat och någon hjälper dig upp på fötterna och säger ”Det är verkligen halt, jag ramlade själv nyss”, då släpper skammen eller hur? säger Lotta Strömsten.

Delad skam kan vara halverad skam

Men du kan även själv bryta skamspiralen genom att visa dig själv omsorg. Påminn dig om att det är mänskligt att misslyckas ibland. Tillåt känslan men låt den inte ta över. Ta en kopp te, gör andningsövningar, läs en bra bok eller gör sudoku. Amygdala får då signaler om att det är lugnt, att du verkar ha kontroll och att faran är avblåst. Den allra bästa strategin är att dela med andra. Prata med vänner och bekanta som du känner dig trygg med. De kommer garanterat att känna igen sig. 
– Att få bekräftelse på att andra känner likadant är bästa medicinen mot skammen. Delad glädje är dubbel glädje brukar man säga – men delad skam kan vara halverad skam.

Text: Hanna Nolin