När Catharina Nyberg målar är det bäst att inte störa. Tid och rum försvinner. Att måla akvarell har blivit en del av hennes liv.
Som ung hade Catharina ingen aning om vad hon skulle jobba med eller göra med sitt liv. Utom en sak – att det skulle vara något kreativt. Intresset för färg och form har alltid funnits där. Genom åren provade hon på diverse olika saker man kunde göra med händerna, som att väva och jobba med lera. En hel del resande blev det också.
– Mamma arbetade inom kultursektorn och gjorde många resor inom jobbet. En gång följde jag med henne till Zürich och blev helt förälskad i staden.
Det var något med hur Zürich hade naturen runt omkring sig som berörde henne på djupet. De toppiga alperna, och det glittrande vattnet. Hon tyckte så mycket om det att hon flyttade dit senare och gick en utbildning inom mode och design. Det var också här hon träffade sin man Göran.
Jag började måla, och kände direkt hur bra jag mådde av det.
Njuta av livet och tillvaron
När han sedan började arbeta som arkitekt i Schweiz blev de kvar där.
– Jag hamnade i något slags skuggläge då tror jag, och kände att jag behövde ta tag i det kreativa igen. Jag började måla, och kände direkt hur bra jag mådde av det. Jag hamnade i en värld som bara var min, där inget kunde störa mig.
Målandet har hjälpt henne att hålla allting i balans och kunna njuta av livet och tillvaron. Men också att se det hon har inpå sig, uppleva varenda detalj av tillvaron. Motiven har varit det som finns nära. En av de första målningarna hon gjorde var av ett ägg.
– Det låter banalt kanske, men det var ganska intressant, med skuggorna och hur de faller runt ägget.
Senare har hon glidit över till mer natur. Vatten är ett återkommande tema i hennes bilder.
Man går in i ett annat slags tillstånd på något vis. Och då vill man inte bryta magin…
Fascination för naturen
När hon har en målning på gång brukar hon ofta lämna den ett tag och återkomma till den lite senare. När hon ser den igen med nya ögon kommer hon ofta på något nytt hon vill göra med den.
– Jag brukar ha två bilder på gång samtidigt och pendla mellan dem. Det ger energi och gör att man inte fastnar lika lätt.
När hon är mitt inne i målandet vet de som känner henne att det inte är värt att störa. Inte minst hennes man, han vet precis när det är läge att hålla sig borta. När hon målar är Catharina inne som i ett eget rum, en egen värld, dit ingen annan riktigt har tillträde.
– Jag vill inte äta eller ens svara i telefon när jag är igång. Man vill inte störa processen, är man väl inne i den vill man inte falla ur. Jag kan egentligen inte riktigt förklara vad som händer med mig när jag målar, men det blir som att man går in i ett annat slags tillstånd på något vis. Och då vill man inte bryta magin…
Under åren i Schweiz var Catharina fascinerad av alperna och började måla mer och mer naturmotiv.
När de så småningom flyttade hem till Sverige och Skåne igen, kom samma fascination för naturen, även om den såg annorlunda ut nu. De skarpa alptopparna ersattes av det mer platta skånska landskapet.
– Jag blev fascinerad av vattnet, speglingarna och glittrandet. Jag kunde titta ut och bara känna ”åh, det här skulle jag vilja måla”.
Catharina Nyberg
Ålder: 74 år
Yrke: Före detta designer inom haute couture
Passion: Akvarellmålning
En förlängning av mitt tidigare liv
Det händer titt som tätt när hon är ute och går att hon ser saker hon skulle vilja måla. Hon försöker fånga dem på foto först och sedan tolka dem vidare på duken. Det är ett ständigt pågående flöde som hon lärt sig att älska och som blivit en naturlig del av hennes liv.
– Jag hade ett uppehåll från målandet ett par år, för att det kom en massa emellan. Men det fanns ändå alltid där i mitt medvetande och så fort jag tog upp det igen var det som vanligt. Min värld fanns kvar där och väntade på mig. Som tur var, säger Catharina.
Att inte ha något att göra och bli uttråkad är aldrig något hon är orolig över.
– Nej, jag är inte ett dugg orolig över att inte ha saker att göra! Jag har inte ens insett att jag uppnått pensionsåldern, fast jag gjort det med råge. Eftersom jag alltid jobbat flexibelt med mode och design, känns det som att det bara fortsätter. Det här är en förlängning av mitt tidigare liv.
Många som har en passion känner igen det här med att man går in som i ett annat tillstånd medan man håller på med den. Catharina känner igen sig i den känslan.
– Jag vet faktiskt inte ens om jag tänker medan jag målar. Jag gick hos en akvarellist i Schweiz ett tag för att lära mig mer, och då var det en annan i gruppen som frågade en gång: »hur fick du till den där gröna färgen?«. Det hade jag ingen aning om, det bara blev. Jag håller inte på att tänka ut i förväg hur färgerna ska vara eller något annat, jag målar på känsla och det blir något.
Någon gång varje år brukar Catharina ställa ut sina målningar, och i fjol fick hon en beställning.
– Det var någon som hade sett mina bilder av alper med tåg, och ville ha en sådan. Jag har lite svårt att sälja mina alster, det är nästan som att bli av med ett barn! Men det är ju löjligt, man kan ju inte spara på allt.
Hon brukar sällan måla samma motiv två gånger. När hon gjort det en gång är det klart, sedan kan det hända att hon går och duttar lite med tavlan och ändrar lite här och var, men hon börjar inte om med samma motiv.
– Nej, det är roligare att gå vidare då, tycker jag. Idéerna kommer till mig, och det finns alltid något nytt jag sett som jag skulle vilja ge mig i kast med.
Text Ulrika Palmcrantz/Eva Lindh
Foto Niklas Palmklint
