Dåliga språkkunskaper i äldreomsorgen är en känd säkerhetsrisk – som att äldre kan få fel läkemedel. Nu varnar forskare för att regeringens nya språkkrav blir verkningslöst – om inte staten satsar pengar så personalen kan få språkutbildning på arbetstid.
Från och med den 1 juli nästa år blir det obligatoriskt med ett språkkrav för personal inom äldreomsorgen, som Senioren tidigare rapporterat.
Forskare varnar för risker
Men i en debattartikel i Dagens Samhälle varnar forskarna Timur Uman och Manuela Schmidt vid Jönköpings universitet att språkkravet riskerar både att försämra äldreomsorgen och bli utan verklig effekt.
Bristande språkkunskaper hotar säkerheten
Visserligen tycker forskarna att det är rimlig med språkkrav i äldreomsorgen.
Deras studier av äldreomsorg och vård visar att bristande svenskkunskaper är ett problem som återkommer. ”Medarbetare beskriver hur dokumentation som lämnas över vid överrapportering ibland är felaktig eller så otydlig att den inte går att använda.”
De skriver också:
”De beskriver också situationer där äldre får fel läkemedel därför att ansvarig personal inte förstår muntliga eller skriftliga instruktioner på svenska. Det är en patientsäkerhetsrisk.”
Kritiserar brist på stöd och pengar
Samtidigt kritiserar de reformen för att sakna verktyg, tid och finansiering. Den inte är gjord för att fungera i äldreomsorgens vardag.
Regeringen lägger ansvaret på dem som har svårast att bära det, nämligen äldreomsorgens chefer, utan nationellt stöd och styrning.
”Att bygga en nationell reform på att detta ska lösas lokalt, utan bindande stödstruktur, är orealistiskt”, tycker forskarna.
Språkträning kräver tid och pengar
Regeringen ger kommunerna extrapengar för exempelvis bedömningar och uppföljning. Men man har inte räknat inte med tiden det tar för personalen att förbättra sin svenska.
Forskarna framhåller att språkutbildning kräver schemalagd arbetstid: träning, handledning, återkoppling.
Riskerar bli verkningslöst i praktiken
Om en medarbetare behöver två timmar i veckan för att öva på svenska behöver någon annan personal täcka upp de timmarna. Då måste arbetsgivaren både ha tillräckligt med personal och pengar till extrakostnaden.
Om inte utbildningstiden finansieras varnar forskarna för att språkkravet kan leda till sämre bemanning i äldreomsorgen eller att språket inte förbättras i praktiken.
Forskarna kräver tre åtgärder
De kräver tre förändringar:
- Språkkravet ska ska vara både mätbart och lika i hela landet – för att bli rättvist och rättssäkert.
- Resursteam och språkcoacher som stöttar arbetsplatserna med språkträning och dokumentation. Ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell modell för hur det ska organiseras.
- Finansiera tiden. Om man ska lyckas måste staten öronmärka pengar för schemalagd språkträning på arbetstid och ersättning till vikarierna.
Utan stöd, tid och pengar riskerar språkkravet bara att bli en belastning, framhåller forskarna. Den riskerar leda till extra administration och merarbete men inte till bättre kunskaper om svenska i äldreomsorgen.
