Hennes sommarprat förra året blev en succé. Hon skrev sin första och sista skönlitterära bok. Men bristen på jämställdhetsplaner oroar Yvonne Hirdman.
Förra året dubbeldebuterade professor emerita Yvonne Hirdman. I juli sommarpratade hon för första gången.
I oktober blev hon på riktigt skönlitterär författare med romanen Kungshamra -67 efter att i flera decennier ha gett ut en lång rad böcker av mer eller mindre skönlitterärt slag.
Den skönlitterära debuten var inte så överraskande. Redan som fyraåring hade hon klart för sig att hon skulle bli författare – som farmor Maj Hirdman.
Sommar i P1 överraskning för Yvonne Hirdman
Men en överraskning blev det när hon våren 2025 äntligen fick en förfrågan om att ha Sommar i P1.
Hon hade gett upp hoppet. Hon tyckte – och tycker fortfarande – att hon borde ha blivit kallad långt tidigare.
Till exempel i slutet på 1980-talet när hon satt i maktutredningen och lanserade genusbegreppet i kampen för kvinnors jämställdhet.
Eller när hon blev professor i kvinnohistoria. Eller efter den Augustbelönade boken 2010 om hennes mor, Den röda grevinnan.
– Ja, jag var nog lite bitter och tänkte att jag skulle tacka nej om de trots allt skulle höra av sig. Men det gjorde jag förstås inte när de äntligen ringde.
En historisk exposé om kvinnokamp
Ty trots allt visste hon vad hon skulle tala om när frågan till slut kom.
Hon inledde programmet med att konstatera att det bråkas kring ordet kvinna: ”ett ord som skapar oro, ett laddat ord”. Hon fortsatte elegant med James Browns It’s a Man’s Man’s Man’s World.
Sedan formade hon sitt program till en historisk men också personlig exposé om kvinnokamp och kvinnors ställning i Sverige från tiden efter andra världskriget, ”den mest uttalade hemmafruperioden någonsin”.
Ända till dagens situation då feminismen vidgats till det hon bitskt talade om som queer- och transgenderfeminism och där hon lika vasst påpekade att man försöker införa nya ord för ordet kvinna – till exempel ”livmoderbärare” – för att inte stöta sig med dem som inte fötts som kvinnor.
– Den feministiska rörelsen från 1980-talet till början av 2000-talet var en enorm framgångssaga. Enorm! Feminismen blev liksom institutionaliserad under jämställdhetsparaplyet.
”Nu finns det inga jämställdhetsplaner”
Men sedan hände något.
– Framgången gjorde att många andra grupper ville komma in under jämställdhetens kjolar. Homosexuella, handikappade, gamla, alla som kände sig diskriminerade. Jämo (Jämställdhetsombudsmannen) blev DO (Diskrimineringsombudsmannen). Nu finns det inga jämställdhetsplaner längre.
Framgången gjorde att många andra grupper ville komma in under jämställdhetens kjolar
– Och ja, ett krig pågår mellan kvinnorörelsen och ”gender ideology identity” (ungefär att ditt kön är en personlig upplevelse och kan vara annat än ditt biologiska kön). Det är klart att man kan omfamna transpersoner under feminismen. Men det har blivit snedvridet när det bara handlar om sexualitet och identitet.
Yvonne Hirdman drömde om ett annat liv
I sitt Sommarprogram berörde hon kort sin egen situation på 1960-talet. Hon var olyckligt gift och drömde om ett annat liv, som i Francois Truffauts film Jules och Jim. Hon bodde i ett nybyggt studentområde i Solna norr om Stockholm. Om denna tid berättar hon i Kungshamra -67.
Den utspelar sig i huvudsak under två dagar 1967 och en dag 30 år senare. Den handlar om sju vänner – deras studier, uppsatsskrivande, drömmar, kärleksrelationer, konflikter, politiska och filosofiska diskussioner.
Tiden präglas av konflikten mellan Israel och Palestina, demonstrationerna mot Vietnamkriget, medborgarrättsrörelsen i USA, p-piller, Beatles All you need is love och ett nytt feministiskt medvetande.
En hommage till farmor Maj Hirdman
Vi som i någon mån upplevde tiden, om än inte i Kungshamra, känner igen oss i de drycker och rätter som präglade vännernas vardag och fester: vin rouge d’Algerie, kassler och ingefärspäron med lätt vispad grädde till efterrätt.
Ett avsnitt i romanen är en hommage till hennes farmor Maj Hirdman. På Kungliga biblioteket stöter romanens Christa på en tidskriftsartikel med rubriken Kvinnan och socialismen. Det råkar överensstämma med det ämne hon ska skriva uppsats om. Javisst. En artikel författad av Maj Hirdman med just denna rubrik stod i tidskriften Morgonbris 1910.
Skrev för att komma till en annan värld
Yvonne Hirdman tänkte länge försöka gestalta den där platsen och tiden skönlitterärt. Kungshamra 1967. Att hon till slut kom till skott berodde till stor del på Hamas brutala attack mot Israel den 7 oktober 2023 och de lika brutala israeliska motanfallen.
– Jag stod inte ut med slakten, vidrigheterna. Så jag började skriva. Det var ett försök att komma in i en annan värld. Jag försatte mig till Kungshamra 1967. Och det var befriande.
Började skriva på en roman redan på 60-talet
Fascinerande nog började hon skriva på en helt annan roman redan när hon bodde i Kungshamra på 1960-talet.
– Men det blev bara ett utkast. Lite gunbrittsundströmskt, säger hon, med en blinkning till författaren Gun-Britt Sundströms verk.
– Det handlade om två systrar som båda var jag. Den ena var fast i ett hopplöst äktenskap, den andra var fri och hade en massa historier med killar. Men det blev ingen roman. Sedan dess har jag inte försökt på allvar. Förrän nu.
Sista romanen för Yvonne Hirdman?
Nej, det blir nog ingen fortsättning på romanskrivandet låter Yvonne Hirdman förstå. Kanske några noveller.
Men hon nämner att hon tycker om att brodera med silkestråd på handdukar och att hon gärna börjar i ett hörn och egentligen inte vet hur det kommer se ut när det är färdigt. Hon tycker om att låta motiven växa fram.
Precis som i Kungshamra -67.
Därutöver finns det nog ingen anledning att tro att hon sagt sitt sista ord i den feministiska kampen.
Text: Kurt Mälarstedt
Vinn Yvonne Hirdmans roman!
Vi lottar ut tre exemplar av Kungshamra-67 (Ordfront) av Yvonne Hirdman.
Skriv bokens titel, ditt namn och adress på ett vykort och skicka till Senioren, Box 38063, 100 64 Stockholm ELLER skicka ett mejl till utlottning@senioren.se senast den 25 april.
