Terapi vid köksbordet
Foto: Joakim Roos
Vård & omsorg | Serie. Hur mår vården.

Terapi vid köksbordet

Ingen gammal människa ska behöva dö deprimerad. Det är en vision som alla i vården skriver under på. I Borås har man gått från ord till handling.

Jan Arleij
Publicerad 2015-12-21

Man gör det genom att sätta sig ned vid köksbordet hemma hos den som drabbats av depression för att i lugn och ro prata om hur läget är.
– Hembesöket är grunden i vår metod, säger Thomas Floxmo, specialistsjuksköterska i psykiatri och samordnare av det äldrepsykiatriska teamet vid Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås.
Han tar emot i teamets lokaler strax öster om centrala Borås. Även om patienterna bara kommer hit ibland, har man vinnlagt sig om att skapa en lugn och hemtrevlig atmosfär i väntrummet. Inga hastiga steg i korridoren, dörrar som står välkomnande öppna.  I köket ett rejält matbord i centrum, och en soffhörna med fikabord och fåtöljer i änden.
– Ibland behöver vi göra en undersökning här på mottagningen, och då vill vi att miljön ska vara stillsam. Situationen är pressad som den är för patienten, säger Thomas Floxmo.

Utbyter kunskaper och erfarenheter

Om hembesöket och köksbordet är en hörnsten, så är gott om tid den andra i Boråsteamets sätt att jobba. Ofta är det första samtalet två timmar långt, de påföljande en och en halv.
– Det måste få ta tid. En vanlig erfarenhet för våra äldre är att den specialiserade sjukvården har så bråttom. Det blir en kvart här och en kvart där med olika människor. Det blir förödande för psykiskt sköra äldre, säger Thomas Floxmo.
Sjuksköterskorna Kajsa Sandblom och Ingrid Ahlgren samt teamets psykiater Per-Anders Abrahamsson ansluter till mötesrummet. De har alla många års erfarenhet av äldre med psykisk ohälsa.
Här i rummet utbyter man kunskaper och erfarenheter med varandra. Inte minst sker analyser av vilka läkemedel som ska användas, och i vilka doser.

Det är mycket som kommer fram om vad som hänt under livet, saker de troligen aldrig har berättat om tidigare Ingrid Ahlgren

Teamets patienter kommer oftast på remiss från vårdcentraler i tio kommuner i Västra Götalandsregionen. Målgruppen är nyinsjuknade äldre över 70 år.
– Det handlar om svår depressionssjukdom eller svåra ångesttillstånd som primärvården inte lyckats få bukt med, berättar Thomas Floxmo.
Att bedriva samtalsterapin hemma hos patienten är ett sätt att göra vården tillgängligare.
– Man når de drabbade som annars inte skulle ha så lätt att ta sig till sjukhus.
Ingrid Ahlgren betonar att det inte är psykoterapi som teamet arbetar med, utan samtalsterapi. Till stor del handlar det om att bara få berätta.
– Det är mycket som kommer fram om vad som hänt under livet, saker de troligen aldrig har berättat om tidigare. När den fysiska hälsan börjar vackla och den psykiska motståndskraften avtar kan det bli viktigt att få lätta sitt hjärta, säger hon.
Teamet tar sig an omkring 200 nya patienter varje år. Var och en i teamet jobbar med ungefär 20 patienter åt gången. Per-Anders Abrahamsson ansvarar för beslut om läkemedel.
Hur orkar ni?
– Jag har aldrig jobbat på något ställe där man får så mycket belöning som här, både från patienter och distriktsläkare, säger Per-Anders Abrahamsson.
Många blir nästan helt bra. Det ger stor kraft.
– Jag bedömer att det stora flertalet av våra patienter blir friska, säger Per-Anders Abrahamsson.
Kajsa Sandbloms erfarenhet är också att så gott som alla blir bättre.
– Drivkraften är att vi botar eller förbättrar så många. Den vissheten har man också med sig när man träffar patienten. Det är viktigt att förmedla den tryggheten och hoppfullheten till patienten att »vi kommer att göra dig bättre.«

Gäst i patientens hem

Ingrid Ahlgren pekar på den kraft och energi som kommer av att få ta del av de äldres livsberättelser.
– Vi får veta mer just för att man är gäst i patientens hem, säger Ingrid Ahlgren.
– Det gör att man inte bara ser patientens oförmågor utan att det är en person med intressen, familj, porträtt och saker.
När är det som tyngst?
– När depressionerna följs av suicidtankar. Att göra riskbedömningar vid kaffebordet. Det är väldigt svåra och tunga beslut som kräver mycket reflektion, säger Kajsa Sandblom. Kan jag lämna den här patienten ensam?
Möjligheten att nå en överläkare på sjukhusets akutmottagning finns alltid, men de flesta bedömningar måste ändå göras i stunden.

Jobbar gränsöverskridande

En fördel med att bedriva terapin hemma hos patienten är också att hemmet i sig ger information. Kanske är det uppenbart att det behövs stöd från hemtjänsten. I sådana lägen tar de behandlade sjuksköterskorna nödvändiga kontakter, med anhöriga eller med kommunen.
– För patientens skull jobbar vi lite gränsöverskridande. När det behövs tar vi också andra nödvändiga kontakter med vården och omsorgen, och med anhöriga. Det handlar om att bygga upp ett nätverk som kan ge patienten fortsatt stöd, säger Ingrid Ahlgren.
Vinterskymningen lägger sig snabbt utanför fönstren i teamets lokaler på Katrinedalsgatan i Borås. Per-Anders Abrahamsson reflekterar över psykiskt sjuka äldres ställning i vården.
– När jag började som psykiater på 1980-talet var det väldigt svårt för patienter över 65 år att få komma till psykiatrin överhuvudtaget. Det ansågs mer eller mindre vara okej att må dåligt när man var gammal. Här har skett en radikal förändring på den vårdideologiska nivån.

Få chansen att må bättre

Ändå är den framgångsrika Boråsmodellen med sin köksbordsterapi på den äldres villkor unik i Sverige.
– Det är begripligt att man blir deprimerad som äldre med alla förluster man gör. Men det är inte normalt. Det är en sjukdom, säger Per-Anders Abrahamsson.
Hans slagord är att ingen ska behöva dö deprimerad.
– Alla ska få chansen att må bättre, även om de har en sjukdom som kommer att avsluta livet om ett halvår eller ett år. Har man en nedstämdhet som går att behandla ska man också få behandling.

Text: Jan Arleij

Faktaruta

Teamet

  • Startade arbetet i liten skala 2002.Idag är man fem specialistutbildade sjuksköterskor med mångårig erfarenhet av äldre-psykiatrisk vård och omvårdnad, och en psykiater.


Behandlingen

  • Tar vanligen 6-12 månader.
  • Ett 20-tal regelbundna samtal hemma hos patienten, lika många uppföljningar per telefon.
  • Därefter återremitteras patienten till sin vårdcentral.


Förklarar framgången

  • Kontinuitet i mötet genom att man möter samma sjuksköterska.
  • Varje möte får ta tid, ofta en och halv timme.
  • Trygghet att få behandlingen hemma.
Dölj faktaruta
Jan Arleij
Publicerad 2015-12-21
senioren-nr-9
Artikeln är hämtad ur Senioren nummer 9 / 2015. Missa inget innehåll - bli medlem i SPF Seniorerna och få Senioren kostnadsfritt eller starta en prenumeration på Senioren.
Läs också

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hantverkargatan 25 B, 6 tr Stockholm
Postadress: Box 22574 104 22 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas