Björn Skifs skäms inte
Se & läs | Still Crazy
Björn Skifs Break the spell Foto Louise Billgert

Björn Skifs skäms inte

Björn Skifs fyller 65 år om några månader men känner sig inte mogen för att pensionera sig som artist. Nyligen släppte han en platta som gick in på Svensktoppens förstaplats efter en vecka. Och i februari har han premiär på en ny show.

Tidningen Senioren
Publicerad 2011-12-06

Han ser oförskämt pojkaktig ut och är smärt och vältränad men hävdar att han faktiskt inte gör särskilt mycket utöver att promenera för att behålla konditionen och formen.
– Men visst känner jag att jag varit med en tid, jag är inte riktigt lika smidig i kroppen som förr. Ändå är det rätt behagligt att bli äldre. Man kan göra sig av med onödigt bagage, man börjar titta på det som är väsentligt.

– Jag har slutat tänka på hur jag egentligen borde vara, vad jag inte hann med och alla låtar och shower som jag inte kommer att hinna göra. Jag prioriterar på ett annat sätt, och det tycker jag är skönt.

Har fått sämre hörsel

Ett enda åldersproblem har Björn Skifs, men det är sannolikt yrkesrelaterat. För femton år sedan märkte han att han börjat höra sämre. Som många andra med samma problem dröjde han länge med att göra något åt det. Numera bär han alltid hörapparat, utom när han står på scen, och han deltar ofta i kampanjer för att förmå andra med hörselproblem att acceptera de hjälpmedel som finns.
– Alltför många tycker fortfarande att det är skämmigt med hörapparat, men det är ju inte mer skämmigt än att bära glasögon. Idag är det ju så oerhört vanligt att folk hör dåligt, framför allt yngre som står och skriker till varandra i barer …

Slam Creepers spelade starkt

Björn Skifs är ganska övertygad om att hans egen dåliga hörsel är en yrkesskada som grundades redan när han som tonåring startade sitt första band, Slam Creepers hemma i Vansbro i Västerdalarna. Då spelade han ofta i små källarlokaler, och högtalaren till den hammondorgel som han trakterade på den tiden stod alltid nära hans högra öra, det öra han än idag hör sämst på.
Det gällde ju att spela starkt, kanske inte lika starkt som idag men alltför starkt för öronen. Under sin karriär har Björn Skifs också otaliga gånger utsatts för cymbalkraschar, tjutande återkopplingar i gitarrer och andra höga ljud som här pop- och rockmusiken till.
– De flesta musiker råkar ut för det här. Jag råkade ut för det ordentligt, alltför många gånger. Bara några år efter det att jag började höra dåligt drabbades jag också av tinnitus, och det tar ju också bort en del av hörseln.

Hörselcellerna måste få stimulans

Björn Skifs tyckte länge att han ofta klarade sig utan hjälp för att höra bättre. Han använde sin hörapparat bara ibland.
– Men för några år sedan träffade jag en professor på Karolinska sjukhuset som sa att jag bör ha apparaten hela tiden, även när jag tycker att jag inte behöver den. Hörselcellerna lägger av om de inte får stimulans, ungefär som en arm som förtvinar om man inte använder den. Ju mer man hjälper hörselcellerna att uppfatta signaler, desto längre klarar de sig.

– Dessbättre tycks yngre musiker och artister i dag vara mera medvetna om risken med höga ljud på scenen, säger Björn Skifs. De allra flesta använder inear-proppar, alltså proppar som man sätter in i öronen och som man kan ställa in individuellt på önskad ljudnivå.

Helt hysteriskt fantastiskt

I övrigt tycks Björn Skifs bästa tid vara nu. Han betecknar förra året som det bästa under hans över fyrtiofem år långa karriär, ”helt hysteriskt fantastiskt”. En kvarts miljon människor såg den show som gick på Cirkus i Stockholm under våren och fortsatte över hela landet under hösten innan den avslutades med tre utsålda föreställningar på Globen.

Det var ett slags scenisk biografi som kretsade kring hits som Hooked on feeling, Michelangelo, Krama dej, och Det blir alltid värre framåt natten och som i halvtid kunde förstärkas med den nyskrivna låt som Björn Skifs sjöng tillsammans med Agnes på ett uppmärksammat bröllop den 19 juni 2010, When you tell the world you´re mine. Brudgummen, Daniel Westling, hade beställt låten av Jörgen Elofsson i bröllopspresent till sin Victoria.

Som Bruce Springsteen

– För några år sedan tänkte jag att jag skulle börja trappa ned och ägna mig åt något annat, börja resa lite mer, måla, kanske skriva. Och så hände detta förra året… Jag kände mig som Bruce Springsteen, utsålda hus i stora hallar.
– Men jag mår bra av det, och det finns väl ingen anledning att börja fundera på något annat så länge kroppen orkar. Ja, man får kämpa lite mera nu, men man får så mycket energi tillbaka, från publiken.
Och mycket hjälp med sången. ”Mi…”, sjunger han och riktar handmikrofonen mot publiken, som förstås fyller i: ”…chelangelo”. De som kommer har inte glömt hans stora hit från 1975. Hans största fans är 40-45 plus, och det är mycket damer, konstaterar han. På sin officiella Facebook-sida har han över 96 000 gilla-noteringar.

Tänderna satte stopp för trumpeten

Han började sin karriär med att uppträda som ”pittoresk gosse” i sina föräldrars revyer hemma i Vansbro. Han sjöng Povel Ramels Naturbarn som sjuåring och gjorde en show av visan.
I kommunala musikskolan började han med trumpet. Morfar hjälpte honom att köpa instrumentet genom att ge honom en skottkärra att sälja. Idolerna var Harry James och Louis Armstrong, Ernie Englund och Weine Renliden.
– Men jag blev aldrig riktigt bra. Jag hade problem med sneda tänder. Dom sa att jag måste ha tandställning för att kunna fortsätta. Jag började spela piano i stället, och sedan orgel.
Tillsammans med några kamrater från bygden startade Björn Slam Creepers 1963 på Järnvägshotellet, dit de drog sina instrument på en cykelkärra. Han är sina föräldrar evigt tacksam för att de lät honom följa sin låga i stället för att gå på gymnasiet efter realexamen. Han utbildade sig dock till dekoratör och arbetade ett år eller så på Domus i Vansbro.
– Hela 60-talet var bara kämpa, hundår, men det gjorde ingenting, man ville bara spela, man var ung, man stod ut med luftmadrasser i pannrum och sådant.

Slog Tommy Körberg

Genombrottet kom 1966, då Slam Creepers vann Sveriges Radios popbandstävling med Go on home, baby, en Van Morrison–låt som de ”hade stuvat om lite”. De slog Tommy Körberg och The Maniacs i finalen, vilket Skifs sällan försummar att påpeka för Körberg.
Slam Creepers upplöstes 1969, dels för att de tyckte att de inte kunde utvecklas mer musikaliskt, dels för att speljobben börjat sina. Klubbarna, ungdomsgårdarna och folkparkerna hade hellre disko än band som spelade levande musik.
– Jag tänkte att jag alltid kunde få jobb på Domus igen. Men så fick jag ett erbjudande att åka på folkparksturné med två andra avdankade popsångare. Det var Clabbe (af Geijerstam) från Ola and the Janglers och Claes Dieden från Science Poption. I bandet ingick bland andra Janne Schaffer (en av Sveriges bästa gitarrister).
– I samma veva fick jag göra min första soloskiva, och sedan träffade jag trummisen Ola Brunkert, gift med Eva Rydberg, som då jobbade med dansaren Lasse Kühler och de behövde någon som var mer inriktad på musik och så jobbade jag med dem ett år …

Från Blåblus till Badrock

Det ena har gett det andra. 1972 bildade Björn rockbandet Blåblus (Blue Swede) och spelade bland annat in Hooked on feeling som gick upp på förstaplatsen på Billboard-listan i USA 1974. Ett samarbete med Bengt Palmers ledde till en rad hits på Svensktoppen, musikalen Spök och filmer som Strul och Joker. Samtidigt utvecklade Björn Skifs sin komiska ådra, bland annat i en lång rad tv-program. Han ledde sju somrar i rad Badrock på Öland, där han samlade kolleger och vänner.
En brokig karriär, alltså. Björn Skifs har ibland kritiserats för att han inte satsat allt på sin sång i stället för att splittra sig. Han älskar att göra roliga, underfundiga och folkliga gubbar som stundom ligger på gränsen till buskis. Själv säger han att han hela tiden velat göra nytt, överraska.
– Det är ju inte så roligt att hela tiden plagiera sig själv. Men under de senaste tio åren har jag koncentrerat mig mera på sången, och kanske skulle jag ha gjort det tidigare…

Fick familj sent i livet

Björn Skifs fick barn ganska sent i livet, vid 40 års ålder.
– För mig var det perfekt. Jag var upptagen av min karriär och mig själv. Jag såg hur mina kompisar i artistlivet var tvungna att vara borta från sina barn länge när de var på turné, och så ville jag inte ha det. Och dessutom träffade jag ju inte Pernilla förrän jag var 38.
Pernilla Hulting. Hon är 18 år yngre än Björn Skifs. Hon var dansare.
– Ja, vi träffades i branschen. Vi sågs första gången bakom scenen på Cirkus. Hon och några andra kom i en korridor, jag stod och hängde i en dörr. Jag såg bara Pernilla, en ljuvlig varelse. Vi sade ingenting till varandra, men vi såg varandra. Sedan träffades vi några gånger på kalas och så där, och jag gick på Maxim och tittade på henne på scenen.

Men sedan hjälpte Björn ödet lite på traven. I en tv-show behövdes en tjej som skulle sitta i en raggarbil bredvid honom när han sjöng en låt. Björn nämnde för producenten att han kände till en tjej som visserligen var dansare men som ändå skulle vara perfekt för just den rollen. Och så blev det. Han fick två kvällar i bilen med sin Pernilla. De gifte sig 1988 och har två söner, 23 och 20 år gamla.

Herr och fru Skifs arbetar tillsammans

Pernilla Skifs började så småningom regissera barnteater och shower av olika slag, men makarna ville till en början inte arbeta tillsammans, de var rädda att skapa onödiga konflikter. Men i slutet av 90-talet fick de en förfrågan om att göra en föreställning i Sälen tillsammans. De bestämde sig för att försöka. Det blev Speldosa – ett musikaliskt Vasalopp.
– Och det funkade jättebra. Jag baxnade inför Pernillas förmåga, både den konstnärliga och den administrativa, och sedan tio år har vi gjort alla mina shower tillsammans.
Är det inte svårt att pendla mellan äktenskapsrollen och yrkesrollen?
– Nej. Det verkar som om vi har förmågan att knäppa av och på. Hemma är vi Pernilla och Björn, på jobbet är vi regissören och artisten, men ibland bestämmer vi oss för att ta med oss jobbet hem, då fortsätter vi att vare regissören och artisten. Hon är min största och bästa kritiker, hon räds inte för att säga ifrån om hon tycker att något låter dåligt.

Etta på Svensktoppen

Denna höst har Björn Skifs släppt sin tjugosjätte skiva Break the Spell. Titellåten gick upp på Svensktoppens förstaplats efter en vecka. Senast han toppade listan var  förra året då han och Agnes låg 35 veckor på förstaplatsen med When you tell the world…
Björn Skifs har också börjat förbereda en show på Tyrol i Stockholm tillsammans med sin gamle vän sedan slutet av 1960-talet, Lennie Norman, basisten som blivit en av Sveriges bästa ståuppare.
Showen heter Lennie Skifs – Still crazy… och ska bli lite ruffigare, rockigare, oömmare och inte så flott och glittrig som förra årets Skifs-show.

Text Kurt Mälarstedt
Foto Louise Billgert

Björn Skifs

Fysisk/yttre ålder: 64
Inre ålder/Känner mig som: Jag känner mig som en tonåring ibland men jag har kommit fram till att jag närmar mig 40, mogenhetsmässigt. Kanske är det ett önsketänkande också, men jag vill absolut inte känna mig yngre än 40.
Familj: Hustru Pernilla, sönerna Oliver, 23 och Jonathan, 20.
Bor: I renoverad prästgård i Österhaninge utanför Stockholm.

Bakgrund: realskola i Vansbro, tre dagars gymnasium i Borlänge, utbildad till dekoratör på Köpmannainstitutet. Pop- och rockbanden Slam Creepers 1963 och Blåblus 1972. Därefter bred underhållare: film, musikaler, tv-program, shower. Framför allt sångare.
Gör just nu: Förstaplats på Svensktoppen med en låt från nya skivan Break the Spell. Förbereder Lennie Skifs – Still crazy…, en show tillsammans med gamle vännen Lennie Norman på Tyrol i Stockholm. Premiär 2 februari.

Stolt över: Povel Ramels Karamelodikt-stipendium (1984). Det smäller högre än förstaplatsen på Billboard-listan i USA med Hooked on a feeling (1974) och andra utmärkelser för något jag gjort.
Drömmer om: Att få göra det som jag gör och kunna göra det bättre.
Dold talang: Ingen. Jag har utnyttjat alla talanger jag har.

Röster om Björn Skifs


Vi andra kan möjligen kalla oss underhållare, men Björn är en ENTERTAINER. Det engelska ordet för tankarna till de mångsidiga anglosaxiska storheterna i nöjesvärlden. Björn är en av få svenska motsvarigheter. Han har ju, med stor framgång, företagit sig allt man kan tänka sig i den här branschen. Detta förenar han dessutom med en vänlig, glad och generös personlighet. Som ni hör är han ganska OK.
Magnus Härenstam

I Björns sällskap blandas, djup, glättighet och flams utan att man egentligen känner övergångarna. Han är den varmaste vän jag har, kort sagt. Björn är den där vännen som alla män skulle behöva och som jag har fått. Lucky me!
Lennie Norman

Dölj faktaruta
Läs också
Tidningen Senioren
Publicerad 2011-12-06
Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.