Onsdag 18 maj genomförde SPF Seniorerna Bergnäset en dagsresa till natur – och kulturreservatet Gallejaure. En nostalgitripp i ordets mest konkreta betydelse!
I byn Gallejaure, Arvidsjaurs kommun – nära gränsen till Västerbotten finns såväl ängsmarker och skog med unika växter som ett stort antal gamla byggnader bevarade.
AndersLarsagården från 1860- talet är helt intakt med mangårdsbyggnad, rundloge, bagarstuga, ladugård, smedja, förvaringsbodar – totalt 16 byggnader, som alla står på sin ursprungliga plats. Gården har brukats i mer än hundra år, men är nu en del av den stiftelse, som fått fått namn av de tre systrarna Karlsson, som var den sista generationen bofasta på gården. Husen med alla inventarier står som när de bodde där. Pelargonior och blomsterlönn från deras tid prunkar i fönstren, och i trädgården spirar redan diverse örter.
Resvägen mot inlandet kantades av den skiraste vårgrönska och inte ens en regnskur, en del snöflingor och kyliga vindar kunde förta vår förväntan. Förmiddagskaffet fick intas i bussen under glatt småprat och vår skickliga busschaufför Ove tog oss smidigt den sista smala milen till Gallejaure.
I en ny byggnad med reception och restaurant, invigd 2010, fick vi en första glimt av gamla bruksföremål, som dekorerade en vägg. Här serverades en härlig lunch. Efter kaffe med god kaka, var det dags att besöka de gamla bondehemmen. Suveräne guiden Christer Lövgren, själv född i och numera bosatt i Gallejaure berättade medryckande om byns historia, om hur nybyggarna funnit ett perfekt läge,med sjön som gav mat,och den branta södersluttningen där solen tidigt värmde marken och gav bra förutsättning för odling.
Många av oss resenärer upplevde en känsla av deja vu i de gamla bondeköken. Porslinet som liknade mormors, de breda golvtiljorna, finurliga anordningar för förvaring, torkning av kläder och snickarvirke, separatorn…
Den gamla I P Nyströmorgeln, som kunde användas som självspelande med hjälp av hålskiva och en vev demonstrerades av vår mångkunnige guide. Under rundvandringen mellan de olika timmerbyggnaderna går tankarna till allt slit och all strävan, som skapat den här unika miljön under cirka hundra år.
Genom bussfönstret på hemresan tittade jag en extra gång på de stora vindsnurrorna, som likt gigantiska skulpturer sticker upp ur landskapet.När utbyggnaden av vattenkraften i Skellefteälven skedde på sextiotalet höjdes sjön tretton meter och därmed minskade odlingsarealen. Gallejaure framväxt tog slut. Vindkraften blir en fortsättning på vår framtida elförsörjning. Förr – cnu – framtid möts!
Man skriver i broschyren om kultur- och naturreservatet Gallejaure ” En känsla av att besöka en frusen verklighet av tidigare seklers bondebygd”.
Ja den känslan delade nog vi alla 48 besökare som lämnade Gallejaure på eftermiddagen. Vi var mycket nöjda med vårt besök , som både var intressant och tankeväckande!
Inger Karlman
SPF Senniorerna Bergnäset
