Igår beslutade regeringen om direktiven till kommissionen för jämlik hälsa. Men vilken plats äldre får i kommissionens tankar och vilken delaktighet äldre ges via sina pensionärsorganisationer i arbetet är ännu inte klart, säger Kommissionens ordförande Olle Lundberg i en intervju med veteranen.se.
Sociologiprofessorn Olle Lundberg har arbetat som forskare i 25 år. Fokus har legat på frågor om välfärd, åldrande och ojämlikhet i hälsa.
Under senare år har hans arbete främst handlat om internationella jämförelser av ojämlikhet i hälsa och hur välfärds- och socialpolitik är kopplat till ojämlikhet i hälsa, skriver regeringen i sin presentation.
Nu har han fått sjukvårdsminister Gabriel Wikströms uppdrag att senast 31 maj 2017 komma fram med förslag till stat, kommuner och landsting men också till andra ”relevanta samhällsaktörer” på hur hälsoklyftorna i Sverige ska kunna minskas.
Finns det ett tydligt äldreperspektiv i ditt uppdrag?
– Nej, men ålder finns med i direktiven. Åldrande samhällen och de krav det ställer är naturligtvis en av de samhälleliga utmaningar vi står inför. Samtidigt har vi ännu inte börjat diskutera många av de här konkreta frågorna, och hur vi då kommer att prioritera mellan olika saker.
Det står i direktiven att ”Hälsans fördelning baserat på olika åldersgrupper bör även beaktas.”
– Ja, ålder är med som en viktig dimension.
Men vad betyder det mer konkret för ert arbete?
– Ja, om du tar ungdomar exempelvis så har den psykiska hälsan försämrats dramatiskt. Vi såg redan under 90-talskrisen hur mönstret från 80-talet och tidigare – alltså att psykisk ohälsa hängde ihop med ålder på så sätt att den psykiska ohälsan ökade med stigande ålder – vändes upp och ner. Plötsligt fanns det mesta av den psykiska ohälsan hos ungdomar. Där har vi en typ av åldersfaktor, kanske kopplad till bristen på framtidsutsikter.
Kan du ge ett exempel kopplat till de äldre i vårt samhälle?
– Vi har den problematiska situationen då man lämnar arbetslivet för tidigt och börjar komma upp i 60-65-årsåldern, och så har vi de riktigt gamla förstås. Men oavsett ålder tror jag att det är viktigt att vi behåller ojämlikhetsperspektivet.
Hur menar du?
– Det är ju inte så att alla gamla har samma villkor. Det finns också stora skillnader mellan äldre som bygger på deras tidigare liv.
Kommer du att fokusera på just socioekonomiska skillnader i äldregruppen?
– Ja. Vi kommer att jobba mycket med socioekonomiska skillnader över hela livsloppet. Det blir intressant att gå in i olika åldersperioder, och kanske i synnerhet i olika perioder där man är särskilt sårbar, exempelvis i övergångar från skolan till arbetslivet där man ibland misslyckas och faller utanför. Eller om man har varit sjukskriven och återgår till arbete, eller om man varit arbetslös och återgår till arbetsmarknaden.
Vad hoppas ni kunna åstadkomma?
– Det handlar om den här typen av övergångar där samhället möjligen kan göra någonting annorlunda. Utan att ha pratat med de andra deltagarna i kommissionen än, så tänker jag att här finns det möjligheter att göra saker bättre.
Vården, då. Man får olika vård, olika behandlingar, olika bemötande i olika landsting. Det gäller så att säga att bo i rätt landsting om man får en viss sjukdom, säger kritikerna ofta. Ibland får man inget stöd alls i vissa landsting, ett exempel är äldrepsykiatri. Det leder till ojämlik hälsa. Är det här något ni tänker ta er an i kommissionen?
– Tveksamt faktiskt. Här finns ju landstingens självstyrelse som avgör hur man prioriterar och vilka förutsättningar man har. Det är klart att exempelvis Jämtlands läns landsting har andra förutsättningar än Stockholms läns landsting. Man kommer in på kommunal skatteutjämning och andra stora frågor som vi kanske ska hålla oss borta ifrån.
Finns det inte en socioekonomisk ojämlikhet i vårdtillgång och vårdutnyttjande och vårdresultat?
– Jo, absolut. Men där vet jag inte heller riktigt hur mycket vi kan göra i kommissionen. Sjukvården står med i våra direktiv, men det är inte vårt huvudfokus. Sjukvården ska ju ta hand om det som redan uppstått och det måste ske på ett bra sätt, men det är inte där ojämlikheten genereras.
Var genereras den?
– Man får börja med att titta på sådant som inkomst, utbildning och så vidare. Det är där vi ska börja i alla fall. Min personliga åsikt är att sjukvården som staten, landstingen, kommunerna ansvarar för måste åtminstone fungera. Sen finns det en stor ojämlikhet som genereras på marknaden som man inte nödvändigtvis kan påverka lika lätt. Men den samhälleliga verksamheten borde åtminstone vara trimmad så att den kompenserar ojämlikheten och inte skapar den.
Kommer du att söka samarbete eller samverkan med pensionärsorganisationerna på något sätt?
– Ja, de står på listan över viktiga samhällsaktörer som bör bjudas in till dialog. Direktiven talar också om referensgrupper. Sen hur de ska sättas ihop för att få bästa möjliga dynamik och vilken sorts dialog man ska ha är en annan fråga.
Hur menar du då?
– Jag tänker mig att man inte bara ska få in alla så kallade särintressen utan man ska framför allt ha en dialog som helst ska bli väldigt konkret. Vad är det för problem man ser som de viktigaste? Vad väljer man om man får göra en topp tre-lista på vad det är man först och främst vill ska åtgärdas och som har med hälsa och med ojämlikheten i hälsa att göra? Det är i alla fall en tanke jag har idag. Vi får väl se, först ska jag få ihop kommissionen och kansliet…
Men någon sorts dialog eller samverkan kan pensionärsorganisationerna förvänta sig, alltså?
– Ja, absolut.
Vilka blir kommissionärerna?
– Det är inte klart. Jag har väl en möjlighet att påverka här, men är ministern som utser vilka de blir.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Direktiven
Kommissionen ska i sitt arbete beakta hälsoskillnader i samhället, t.ex. mellan personer med funktionsnedsättning, hbtq-personer, personer med utländsk bakgrund, det samiska folket, personer som tillhör nationella minoriteter och den övriga befolkningen. ”Hälsans fördelning baserat på olika åldersgrupper bör även beaktas.”
I direktiven står också att kommissionen ska ”bedriva sitt arbete utifrån ett brett folkhälsopolitiskt perspektiv och beakta faktorer som har betydelse för befolkningens hälsa inom flera områden, däribland utbildning, arbetsmarknad och arbetsliv, fritid, miljö och hälso- och sjukvård.”
