Äldre är individer och det bör speglas på boenden. Men än viktigare är att det faktiskt finns plats den dag man behöver det.
Att döma av inredningen på många av landets boenden så tror folk att man börjar gilla trettiotalsmöbler och svartvit film så snart man blir gammal. Men det är stor skillnad på vad man tycker om, beroende på när man är född, menade professor Ingmar Skoog under ett seminarium arrangerat av omsorgsföretaget Humana, där panelen diskuterade framtidens boenden.
Behov av trygghet
Och seniorers individuella önskemål stannar inte vid musiksmak och inredningsstil. Du har behov av att omges av personer som delar dina erfarenheter, och som också är lika pigga som du själv. Att som klar i huvudet eller med en lätt kognitiv störning hamna på en avdelning där de övriga är svårt demenssjuka och kanske rent av aggressiva kan vara både skrämmande och deprimerande.
Vantrivsel
Som kontrast till de tjusiga bilder Humanas representanter visade upp på boenden där äldre kan få vara fotomodell för en dag och göra en massa andra roliga aktiviteter, vittnade SPF Seniorernas generalsekreterare Peter Sikström om hur verkligheten sett ut för hans moster.
– Hon bodde på äldreboende sina sista tio månader i livet, och hon grät från att hon kom dit tills dess att hon gick bort.
Hon som var klar i huvudet fick bo tillsammans med svårt demenssjuka i en omodern, kall och steril miljö där inte ens personalen mådde bra.
– Även om man har demenssjukdom så betyder boendemiljön mycket. Vi måste vårda det friska och inte bara se till det sjuka, sade han.
Nekas plats
Samtidigt framhöll han att det största problemet är bristen på boenden, och kommunernas oförmåga att öka byggandet av fler boenden och ovilja att bevilja platser till gamla.
– Mot alla rekommendationer håller man kvar människor för länge i hemmet. Även om Humana säkert bygger fantastiska boenden så är man för skör när man kommer dit för att kunna uppskatta det.
Enormt tryck
Han fick medhåll av Emma Ölmebäck gruppchef vård och omsorg och representant för Kommunal.
– Man skulle ju önska att fler fick njuta av den här miljön, sade hon och påpekade att en stor del av de som kommer till boenden kommer så sent, när de hunnit bli svårt demenssjuka och inte har särskilt mycket tid kvar.
– Det är någon form av hospice-verksamhet där väldigt många har en demenssjukdom och omsorgen som utförs är egentligen en väldigt avancerad vård.
Den som är så sjuk har framför allt behov av vård och ingen möjlighet att njuta av det som erbjuds, menade hon. Samtidigt påpekade hon att mängden sjuka äldre som bor hemma skapar ett enormt tryck på hemtjänsten på ett sätt som det inte var tänkt.
Teknik ett sätt
Emma Ölmebäck, höll med Humanas Eva-Lotta Sandberg om att teknik och innovation kan vara en hjälp i framtidens äldreomsorg. Som exempel gav hon att mer tekniska lösningar kan frigöra tid så att personalen i stället kan göra trevliga saker med de äldre, som att baka tillsammans.
– Men bara för att det finns teknik behöver inte det betyda att vi ska använda allt, lade hon till.
Vill ha sällskap
Peter Sikström fick frågan från Humanas Eva Nilsson-Bågenholm hur SPF Seniorernas medlemmar önskar sig omsorg i framtiden.
– Man vill känna sig trygg. Man vill få klara sig själv så länge som möjligt men veta att det finns hjälp att tillgå när man behöver, sade han.
– Sedan så är det frågan om sällskap. Väldigt, väldigt många lever ensamma och vill komma in i en gemenskap, och det vill man gärna göra via ett boende.
