Signaturen Moa har sedan ett år tillbaka förhållande med en man hon trivs med men undrar varför hon inte får träffa hans barn och barnbarn. Hon känner sig som ”den andra kvinnan” och skriver till Malena Ivarsson och undrar vad hon ska göra.
Jag har ett förhållande med en underbar man. Vi har känt varandra i ett år och är nyförälskade precis som tonåringar. Jag bor på ett seniorboende och han i en villa i närheten.
Mitt problem är att han inte presenterat mig för sina barn och barnbarn eller ens vänner. Mina väninnor säger att det är väl inget att bry sig om, ta det gottaste av relationen i stället. Men jag känner det som om jag inte är god nog eller att han skäms för mig.
Han umgås ofta med barnen och barnbarnen och då känner jag mig som ”den andra kvinnan” som inte får synas. Han hade tidigare ett samboförhållande med en kvinna som varade i 15 år men de separerade för två år sedan. Hon var med barnen och barnbarnen och var nästan som en mamma för dem trots att de inte var deras gemensamma barn. Deras biologiska mamma och min partner separerade tidigt.
Varför vill han inte släppa in mig i sin gemenskap? När jag frågar honom säger han bara att det är för tidigt och att han behöver mer tid. Ska jag stå på mig eller bara vänta? /Moa
Malena svarar: Förhållanden och hur de ska se ut är under ständig förändring. Idag då vi är mer självständiga än tidigare är det vanligare att vi går in och ut i förhållanden på ett sätt som skiljer sig mot den gamla modellen med där döden skiljer oss åt.
Så jag tänker att nya tider kräver nya strategier. Att man som dina väninnor säger ”ta det bästa ur förhållandet” är en sådan strategi. Om ni trivs ihop och har det bra när ni ses så varför inte?
Men hans agerande som också kallas för pocketing (partnern placeras i en ficka och får inte synas) bekymrar dig.
Då finns det två sätt att se på saken. Det ena handlar om dig. Varför blir din känsla av bortvaldhet så stor? Beror det på någonting som inte har med honom att göra? River det upp gamla sår som behöver läkas?
Det andra sättet handlar om honom. Får du intrycket att hans tvekan har en annan orsak, som en osäkerhet kring ert förhållande? Det kan ju också vara ett tecken på en olöst konflikt inom familjen, vetskapen om att barnen kan ha starka åsikter om sin pappas nya kärlek eller liknande. Det kan vara av hänsyn till dig likaväl som hänsyn till barnen som han håller dig utanför.
Men kan du inte acceptera situationen utan den får dig att må dåligt är det bäst att du fortsätter att framhålla vad du behöver eller överväger att avsluta den.
Fråga! Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till experten@senioren.se eller skicka ett brev till
»Fråga Malena«, Senioren, Box 22574, 104 22 Stockholm
Läs också: Får man stroke av orgasm?
Läs också: Min dotter dricker för mycket
Läs också: Hur kan jag få testosteron?
Läs också: Vi har inte sex – och är nöjda med det
Läs också: Tips för nya vänner
Läs också: Det blev som förr igen
Läs också: Viagra för hälsans skull?
Läs också: Jag är ingen att räkna med
Läs också: Sexhjälp med pacemaker?
Läs också: Varför ska man raka sig?
Läs också: Jag känner mig också övergiven
Läs också: Jag känner mig utanför
Läs också: Han har lämnat mig
Läs också: Hur ska jag träffa någon?
Läs också: Testosteron för kvinnor
Läs också: Ensam och fattig
Läs också: Nu är jag själv – och telefonen tyst
Läs också: Rätt kläder för en dejt?
Läs också: Nu är det slutdansat…
Läs också: Tänk alla kvinnor som aldrig får orgasm
Läs också: Jag har aldrig haft orgasm
Läs också: Första orgasmen vid 80
