Jobba bredare och engagera er i framtiden
Omvärld & ekonomi
Staffan Werme (FP)

Jobba bredare och engagera er i framtiden

Pensionärsrörelsen har lobbat och bearbetat politiker i åratal via sina pensionärsråd. Men nu hotas råden från olika håll. – De äldre måste bidra mer till att lösa framtidens frågor, säger tunge kommunpolitikern Staffan Werme.

Publicerad 2011-11-16

Efter decennier av kravställande fick pensionärsrörelsen i Sverige till sist igenom att kommuner och landsting ska ha pensionärsråd, så att äldre skulle få möjlighet att tala direkt till politikerna. Nu tycks en nedläggningsvåg gå över landet.
Devalveringen av de äldres inflytande går ofta till så här: Politikerna inför utvidgade medborgarråd där även unga, handikappade, utlandsfödda och andra grupper kan ingå.

Staffan Werme (FP) är en av de viktigaste politikerna inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) när det gäller äldrefrågor. Han är dels ordförande i SKLs tunga beredning för primärvård och äldreomsorg. Dessutom är han kommunalråd i Örebro.
I hans värld står KPR och LPR inte högst i kurs.

– Jag tycker äldre ska börja engagera sig politiskt i partierna i stället. I min grupp i fullmäktige i Örebro har jag en 68-årig företagsledare som fortsatt efter pensioneringen som konsult och som politiker. Hon vill förändra synen på äldre och hon kämpar mot samhällets kategorisering av äldre. Samma sak med en tidigare generaldirektör som nu är 70 år. De får genomslag. De blir lyssnade till.

På vems mandat?

Pensionärsråden har ett legitimitetsproblem, fortsätter Staffan Werme när han försöker analysera nedläggningstrenden i landet och försöken att på allt fler håll omvandla och utvidga råden till att omfatta inte bara äldre.
– Det är en inställning som växer bland kommun- och landstingspolitiker i hela landet. Man är skeptisk till representativiteten. Vilka sitter i råden, och på vems mandat?
– Det finns en kritik också som handlar om att råden ibland blir som egna partier, alltså att man driver en linje som kanske inte alltid stämmer med grundorganisationens uppfattning.

Den stora svagheten är att ingen har kommit på något som verkligen fungerar, medger Staffan Werme.
– Vi bör därför inte ha för bråttom att lägga ner några pensionärsråd. Först krävs en tydlig idé om vad som ska ersätta, sen måste den förankras. Därefter kan man förändra.

Bli modernare

Äldre måste också modernisera sina verktyg, tycker Staffan Werme.
– Internet! Det är en arena som kan ge bredare bilder av vad fler individer tycker. Så skulle fler äldre kunna komma till tals. Det måste ingå i ett modernare gränssnitt mellan äldre och politiker. Enkätformer, kanske.

Staffan Werme framhåller ytterligare en sak som pensionärsorganisationerna behöver utveckla för att vinna respekt och inflytande, vare sig det sker via pensionärsråd eller i andra former.
– Man måste jobba mer som breda lobbyorganisationer och inte bara fokusera på dagsaktuella frågor. Man behöver engagera sig också i hur framtiden blir då de äldre blir så många fler.
Kan du konkretisera?
– Ja, hur tror SPF att behoven hos äldre ska mötas i Örebro om säg 15 år? Hur ska vi bygga vår framtida stad? Jag har aldrig hört något om det från SPFs sida.
– När välfärdssystemen ska förändras har äldre en stor uppgift att fylla i att föra fram hur man vill att förändringarna och alternativen bör se ut, säger Staffan Werme.

Egentligen går en nedläggning av pensionärsråden och äldres minskade representation i politiken på tvärs med en annan utveckling i samhället och synen på äldre.
Statsvetaren och forskaren David Feltenius vid Umeå universitet väcker frågan om vad som händer med kollektiva inflytandeformer som KPR och LPR när fokus inom politiken på äldreområdet allt mer handlar om individens inflytande och valfrihet.
– Min allmänna bild är att vi ser en gradvis övergång inom äldreomsorgen från kollektivt till mer av individuellt inflytande. Granskar man regeringens propositioner under senare år angående äldreomsorgen utgör individens inflytande och valfrihet inom äldreomsorgen ett centralt nummer. Kanske kommer det på sikt att tränga undan det kollektiva inflytande som utövas av pensionärernas organisationer lokalt.

Men varför skulle det råda en motsats mellan individens valfrihet i exempelvis hemtjänsten och pensionärsrådens krav på att samma hemtjänst bärs upp av tillräckligt stora offentliga resurser?
David Feltenius håller med om invändningen. Men kampen ser ut att stå mellan två huvudscenarier, säger han:
– Det ena är att det inte finns någon motsättning mellan individuellt och kollektivt inflytande. Inflytandeformerna kompletterar varandra och kan existera parallellt.
– Det andra är att det visst finns en motsättning. Synsättet går då ut på att äldres inflytande tillgodoses genom inflytande- och valfrihetsreformer inom äldreomsorgen. Kollektiva samrådsformer blir ”överflödiga”.

David Feltenius pekar på en annan komponent. Den så kallade ”Överenskommelsen” som finns mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting. I överenskommelsen finns sex gemensamma principer som grund för samverkan, bland annat principen om dialog.
– Läser man detta dokument så är det en uttrycklig ambition från regeringen, kommuner och landsting att främja dialogen med det civila samhället. Kommer ”Överenskommelsen” att förverkligas som den ska så borde ju detta tala för en betydligt starkare roll för pensionärsråden i framtiden.

Men ”Överenskommelsen” har träffats på central nivå och inte på lokal.
– Det återstår att se om kommunerna verkligen är införstådda med detta. Nedläggningar av pensionärsråd tyder ju på att så inte är fallet.

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

Våra experter
Vår panel består av experter på seniorfrågor som seniorhälsa, pensioner & skatter, träning samt sex & relationer.