Jag är en idiot, som en tonåring (enligt min son). Jag (kvinna 70+) är obotligt kär i en man sedan drygt fem år. En ungdomskärlek det aldrig ”blev något” med. Fridolf har i alla år haft en plats i mitt hjärta.
Vi är båda ensamstående och träffades på en dans. Därefter har vi setts regelbundet. Vi bor nästan grannar.
Jag blir mycket sårad över att han reser på lyxsemester med sin ex-fru som jag kallar Selma. Jag vet, jag bestämmer inte över honom. Jag är hans hemliga älskarinna. Fridolf berättar att Selma är duktig på allt, men han är noga med att säga att hon är som en kär syster. Det finns ingen åtrå mellan dem säger han.
Jag har försökt dejta andra men det har inte fungerat. Vi har gjort slut men dragits till varandra igen. Mina nära vänner tycker jag ska göra slut på riktigt. Jag håller med. Men det går inte.
/Pia
Malena svarar:
Hjärtesorg är inte bara en tonårsupplevelse som din son vill antyda. Smärta, sorg och förtvivlan över en kärlek som hakat upp sig kan också 70-åringar lida av. Ett brustet hjärta kan skada oss på många sätt. Något skadade din självkänsla redan vid uppbrottet i ungdomen och nu vill du reparera det.
Men här kommer ett stort men. Det är inte den förträffliga Selma som är problemet utan att du hoppas kunna läka ett gammalt sår. Att ”bara göra slut”, som väninnekören sjunger, är inte lätt om du inte kan hela själva ursprungssåret. Tiden flyter på, du tar emot det lilla som ges dig och det är aldrig tillräckligt. Den tråkiga sanningen är: Det kan aldrig bli tillräckligt.
Frågor som ”Varför kan jag inte släppa?” hjälper inte. Så vänder du dig åter till den felaktiga medicinen: Fridolf. Han ska få dig att må bra igen. Men tro mig, boten kommer först när du riktar kärleken mot dig själv. När du kan tänka ”Det är underbart med Fridolf men jag måste inte ha honom i mitt liv för att uppleva kärlek. Jag har den inom mig själv”. Då blir du fri och öppen för äkta kärlek.
Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till experten@senioren.se eller skicka ett brev till
»Fråga Malena«, Senioren, Box 38063, 100 64 Stockholm.
Läs också: Varför tabu med yngre man?
Läs också: När får jag säga nej till sex?
Läs också: Jag går sönder
Läs också: När sex ger urinvägsinfektion
Läs också: Nyfiken på andras sexliv
Läs också: Ta fantasin till hjälp
Läs också: Min man väcker mig!
Läs också: Onani kan skydda mot cancer
Läs också: Hotell Romantik luckrar upp fördomar
Läs också: Hellre smek och beröring
Läs också: Jag vill fortfarande älska!
Läs också: Kliv upp ur sandlådan
Läs också: Blir fel hur jag än gör
Läs också: Är jag en dålig mormor?
Läs också: Att känna lust mitt i sorgen…
Läs också: Kan öl ge bröst?
Läs också: Jag fejkar inte orgasm!
Läs också: Vad finns istället för Viagra?
Läs också: Hon vill bara vara med barnbarnen
Läs också: Min man vägrar hörapparat
Läs också: Hur kan jag känna lust för en otrogen man?
Läs också: Vuxna barn – huliganer!
Läs också: Ensamheten är förfärlig
Läs också: Jag tänker inte kompromissa längre
Läs också: Ska jag låtsas som ingenting?
Läs också: Är 70 det nya 50 även i sex?
Läs också: Drabbas minnet av östrogenbehandling?
Läs också: Jag vill inte flytta ihop
Läs också: Är jag en hemsk människa?
Läs också: Är jag inte bra nog för hans barn?
Läs också: Får man stroke av orgasm?
Läs också: Min dotter dricker för mycket
Läs också: Hur kan jag få testosteron?
Läs också: Vi har inte sex – och är nöjda med det
Läs också: Tips för nya vänner
Läs också: Det blev som förr igen
Läs också: Viagra för hälsans skull?
Läs också: Jag är ingen att räkna med
Läs också: Sexhjälp med pacemaker?
Läs också: Varför ska man raka sig?
Läs också: Jag känner mig också övergiven
Läs också: Jag känner mig utanför
Läs också: Han har lämnat mig
Läs också: Hur ska jag träffa någon?
Läs också: Testosteron för kvinnor
Läs också: Ensam och fattig
Läs också: Nu är jag själv – och telefonen tyst
Läs också: Rätt kläder för en dejt?
Läs också: Nu är det slutdansat…
Läs också: Tänk alla kvinnor som aldrig får orgasm
Läs också: Jag har aldrig haft orgasm
Läs också: Första orgasmen
